”Lätt att man fortsätter i samma hjulspår”

Om det är någon som vet hur det kan vara att sakna hem i de städer där Situation Sthlm säljs, då är det Charles Anton. Han har varit hemlös i femton år, i Stockholm, Västerås, Örebro och Uppsala. Bott några månader här och några där.

–  Jag är väl en orolig själ. Men jag åker runt i och med att jag är hemlös, och för att jag träffar vänner på olika platser och hittar något att bygga ett hem på någonstans ett tag, säger han.

”Man har varit med om värre.”

Just nu bor han i en gammal lada, som han fått tag på via en kompis, sju kilometer utanför Örebro. Där har han ett gasolkök, sovsäck och några filtar. Men det drar igenom väggarnas glesa plankor.

– Om det är kallt? Man har varit med om värre.

Varje morgon går han de sju kilometrarna in till staden, för att äta frukost på RIA-Dorkas klockan nio. Där stannar han till stängning.

– Jag är alkoholist och försöker bryta mitt alkoholberoende. Då behöver jag någonstans att komma in, är jag ute på stan blir det lätt att man fortsätter i samma hjulspår igen.

På kvällen går han de sju kilometrarna tillbaka till ladan.

– Det är tur att jag tycker om att promenera, säger han och skrattar till.

I Örebro har Charles Anton bott i omgångar, den här gången i sju månader. Han trivs, tycker att det är en fin stad.

– Men Örebro är en ganska svår stad när det gäller sociala myndigheter tycker jag. Det finns gott om hemlösa i Örebro, men de döljer sig och kommer inte fram. Jag tror att det beror på kommunen, säger han och berättar att det finns ett härbärge han inte får komma till.

– Jag är skriven i Örebro, men min adress duger inte. På härbärget bor det fyra stycken till som är skriven på samma adress som jag – hos Nikolai församling. Så jag begriper inte riktigt.

Hur har kontakten varit med myndigheter i de andra städerna?

– I Västerås va det bra, där fick man den hjälpen man ville ha. Man behövde inte ens vara skriven där för att få plats på härbärge. Stockholm trivs jag i, känner stan utan och innantill. Och de hade mer förståelse på myndigheterna där på något konstigt vis. Det är väl för att det är mycket hemlösa i Stockholm. I Uppsala är det rätt så bra, där finns Stadsmissionens Mikaelsgården – de är hur trevliga som helst.

Hur har du bott i de olika städerna?

– I trappuppgångar, hon någon vän, härbärge, i källare och ibland har jag hittat en lekstuga jag gått in och lagt mig i. Man måste bara sköta det där man ligger, så ingen ser, säger han och berättar att han ska träffa socialtjänsten om några dagar och se om han kan få komma in på ett boende som LP-stiftelsen har.

– Får jag komma in där så är jag gärna kvar här i Örebro.

Två veckor senare möter vi Charles Anton i Uppsala, vid frukostbordet på Mikaelsgården.

Vad gör du i Uppsala?

– Jag åker ju runt lite. De var lite knepiga på kommunen i Örebro. De kanske är bättre här.