En röst utan skuld

Sångaren Magnus Carlson släpper en Northern Soul-platta på svenska, firar att Weeping Willows jobbat av sina skulder i Tambourine-härvan med två kvällar på ett utsålt Globen och är fortfarande livrädd för att lära sig sjunga upp. Men hans föreslagna artistnamn ”Marcus Ekström” fick aldrig fäste. Och när det såg som mörkast ut var det jazzen – och ett konstaterande från vännen Freddie Wadling – som låg bakom att det vände.

Den 29 oktober 2016 sändes Magnus Carlsons dag i TV4:s fredagsunderhållning Så Mycket Bättre. Efteråt fylldes programmets Facebook-sida med kommentarer. En typisk sådan löd: ”Jag visste inte vem Magnus Carlson var, blandade ihop honom med förra Barbadossångaren med samma namn. Men han är ju verkligen jättetoppenbra.” Nej, 100 000-tals sålda skivor, Grammisnomineringar och två omslag på Situation Sthlm betyder inte att Melodifestivalpubliken vet vem man är. Även om man är ”jättetoppenbra”.

När Magnus Carlson skulle ge ut sin andra soloskiva Ett kungarike för en kram, frågade någon på skivbolaget om han inte kunde tänka sig ett att börja använda ett artistnamn. Efter att först ha blivit förbannad och förnärmad kom Magnus Carlson upp med förslaget ”Marcus Ekström”. Skivbolaget förstod ingenting och det blev aldrig något namnbyte.
– Det jag menade var att det fanns ju ingen annan sångare som hette Magnus Ekström så då kunde jag lika gärna byta till det eftersom det är lika lite häftigt som Magnus Carlson. Men jag heter ju Magnus Carlson och jag sjunger om Magnus Carlsons liv, hur ska jag då kunna heta nåt annat. Jag är inte den typen av påfågel som kan kalla sig Ziggy Stardust.

Läs hela intervjun i februarinumret, Situation Sthlm #234

Stöd Situation Sthlm