Ensam är stark

Ensamhet – du säger jag är stark, du säger jag är vacker. Att jag är allt och ingenting mer.

Men att jag klarar mej, så länge inte änglarna gråter.

Ensamhet – jag väljer dej, så ingen hindrar mej från att springa tills fradgan rinner ända ner till knäna. Det är lättare – så länge inte änglarna gråter.

Ensamhet du var min fagre vän. Både den utanför och inuti.

Du kände mig inifrån och ut…

När jag sväljer gråter änglarna, när jag sväljer fylls mitt vakuum för ett ögonblick.

Ensamhet – du är min vän genom ljus, genom mörker. Du känner mej allt för väl. Jag är skiftande, men du är dej lik. Alla känner till ditt namn, men ingen känner till mitt jag – för jag är av ett annat väsen.

När du sväljer mej gråter kanske änglarna, och jag vill inte helga ditt namn.

Ensamheten är hos alla, fyller många glas och krossar många speglar. Alla lever med dej, som i bubblor som pressas isär, som magneter vända åt fel håll… som stöter bort allt i sin väg.

Varför välja ett liv i ensamhet när man kan brinna som Fenix i elden och låta vingarna fara genom luften med blicken mot oändligheten.