Efter att Ernst De Geers långfilmsdebut Hypnosen sedan förra sommaren snurrat förbi några internationella filmfestivaler på vägen – filmen hade världspremiär på Karlovy Vary i Tjeckien och vann tre priser – är det nu dags för filmen att ha svensk premiär.

Hur kommer det sig att det blir så, att en debutfilm har internationell premiär långt före att den visas här?

– Filmbranschen känns gammaldags på nåt sätt. Det är så mycket planeringar över hela världen med andra filmer, vår film är väl också en väldigt liten film.

– Så den fick väl helt enkelt inte plats i kalendern under hösten tror jag och då tänkte de att vi skjuter på den. Det var så många filmer helt enkelt, de tänkte väl att vi tar den i vår i stället. Det finns också ett absolut värde i att filmen visas internationellt och får uppmärksamhet och prisas, det blir en liten temperaturtagning på dess kvalitet inför premiären här.

– Det är jätteviktigt - det är ju min debutfilm och det är en lågbudgetfilm att på nåt sätt få nån sorts erkännande, för att folk ska orka se den. Den svenska marknaden är också väldigt liten, vi har ju redan ett problem med att inte så många ser filmerna.

”Jag känner mig obekväm i många situationer”

Hypnosen handlar i korta drag om entreprenörsparet André och Vera – spelade av Herbert Nordrum och Asta Kamma August – som vid ett event för investerare ska pitcha sin nya app för kvinnohälsa. Innan de åker dit genomgår Vera en rökavvänjande hypnosbehandling. Och efter den förändras hennes beteende.

– Vi spelade faktiskt in en scen med Herbert och Asta, vi fick lite utbildningspengar från Filminstitutet att göra en skissfilm. Det var innan vi hade skrivit manus, vi gjorde en scen med dem för att testa dynamiken mellan det här paret.

Sedan skrev Ernst De Geer och Mads Stegger – de gick på filmskolan i Norge tillsammans – manuset tillsammans och Ernst De Geer regisserade. Filmskolan i Norge har ett lite annorlunda arbetssätt. Han hörde av en vän som gick där hur de arbetade och blev intresserad, ”men jag sökte faktiskt filmutbildningar här också men kom inte in”.

– Där jobbar man väldigt mycket med korta grejer. Man gör liksom två, tre minuters utsnitt från en större film. Man har tänkt en större film, sen gör man bara en jätteliten scen för att testa typ en vändpunkt i den filmen. Och så är det ett väldigt utforskande. Vad de lägger mycket tonvikt på i utbildningen är att ta reda på varför någonting fungerar.

– Vad är det jag tycker är intressant och hur kan jag uttrycka det i ord? Och hur kan jag få det att funka så att en publik reagerar på det? Det är intressant men också frustrerande på nåt sätt. För i verkligheten gör man ju lite tvärtom också. Man filmar, ser materialet och tänker ”men jag känner ju helt andra grejer när jag ser det här”.