Favoriten Gamla stan
På de här gatorna har det trampats mycket genom åren. Här har det kastats dynga ut från fönstren och här har Gustav III gått. Jag kan känna att det vandrar gamla själar här. Jag är kristen, men jag tror inte på någon vit farbror med skägg, jag tror att människors energi inte bara försvinner när vi dör. Den tar vägen någonstans och här i Gamla stan vimlar det.
Jag älskar allt det gamla som finns kvar. Jag har jämt varit intresserad av historia. Pluggade fem och ett halvt år på universitetet i Örebro och började då med historia. Jag har koll på alla kungar, kan allt om Birger Jarl, Henrik VIII, är intresserad av Vasa-släkten och jag läser allt om Elizabeth 1. När jag var liten var jag bäst i klassen i historia. Men jag slutade i min skola i sjunde klass efter att mina föräldrar skickade mig till ett BUP-hem. De ville inte ha hem mig, tyckte att jag var för bråkig, så när de andra barnen åkte till sina familjer om helgerna fick jag istället åka till ett hemskt elakt par.
Jag var vacker på den tiden, fick göra reklamfilmer och massa grejer.
Jag har levt ett helvetiskt liv, men också ett roligt liv. Och jag har levt så konstigt. Mitt i allt åkte jag till Milano. Det var mellan 92-94. Jag var på väg från ett behandlingshem när en kille stoppade mig och frågade om jag ville bli modell. Jag var vacker på den tiden, fick göra reklamfilmer och massa grejer. Men det fanns mycket kokain i Milano och jag tog till slut så mycket att jag inte kunde jobba mer.
Jag har varit drogfri i omgångar. Men i februari förra året, efter att jag fått tänderna utslagna och massa hemskt hände, tog jag värsta återfallet på heroin, första gången på tio år. Men igår var jag på möte hos soc och det ser så jävla bra ut för mig nu. Jag ska få flytta in på Krinolinen (drogfritt stödboende reds anm) och ställa in mig på behandling med metadon.
Texten är publicerad i Situation Sthlm #219.