Fejarmästare

Vissa tycker att sotare är som en relik från förr och tror nästan inte att vi finns på riktigt, det händer att far- och morföräldrar hämtar sina barnbarn för att de ska titta på mig när jag kommer. Jag brukar säga till barnen att när jag
sotat skorstenen kommer tomten ner lättare – även om tomten inte kommer den vägen här i Sverige.

– Jag släpper ner en lina med ett lod och en krejs i rökkanalen på skorstenen. Krejsen är som en metallborste. Och så pumpar jag – det vill säga drar den hela vägen upp och ner för att få loss sot. Det krävs övning för att inte släppa ner
för långt så att krejsen kommer ut i eldstaden. Jag hör och känner när det är lagom. Visst blir man sotig i jobbet. Sotet är lite fett och svårt att få bort. När jag pumpar en skorsten försöker jag stå så att jag inte får vinden på mig.

– Vissa skorstenar är byggda i vinkel, då blir det tyngre att dra upp. Det krävs också rutin för att slå ihop linan rätt så att den ligger kvar på axeln när jag ska upp och ner från taket.

– De som eldar mer än 1,5 kubikmeter ved per år bör sota en gång om året. För de som bara myseldar på fredagar och till jul räcker det vart fjärde år.

– Det händer att fåglar bygger bo på en skorsten eller har trillat ner i den. Det kan vara både ugglor och småfåglar. Kajor verkar ha en viss förkärlek för tegelskorstenar.

– Jag gör sotningar oavsett årstid, men besiktningar är det mest av före jul. Då har folk köpt braskaminer som måste få klartecken innan de tänder första brasan. Eftersom sotning är obligatorisk kommer jag som sotare in i både
slott och koja. De flesta blir glada när jag kommer, ett fåtal tycker att det är helt onödigt.