Framtiden för sig

”Välkommen till Östbergahöjden” står det på skylten i backen och så är det en bild på en uppstigande sol mellan två bergstoppar. På andra sidan vägen står två bilar som har brunnit. Det finns bara en väg in i området, samma väg som går ut.

På det lilla torget en bit upp i backen står stora blomsterpottor med vintergröna växter och det luktar gott av sköljmedel från en tvättstuga runt hörnet. Den stadiga skulpturen i granit som går lodrätt från marken heter ”Fragment ur naturens arkitektur I-V”.

På torget finns också Tempo, enda matbutiken i området, den drivs sedan sju år tillbaka av Adnan Toma och hans fru Jeanette Toma.

– Det är som en liten by här, alla känner alla. Fiser man hörs det i backarna, säger Adnan Toma och skrattar. Visst händer det att bilar brinner och även förskolor och det är beklagligt. Men jag måste säga att jag är tacksam över att så länge folk inte ger sig på varandra.

Östberga består egentligen av två delar. Det gamla Östberga där HSB byggde bostäder på 50-talet. Och så det nya, Östbergahöjden, med 1 200 lägenheter som byggdes i slutet av 60-talet. Intentionen var, precis som med många andra förorter i söderort på den tiden, att stadsdelen skulle vara en avgränsad enhet där man skulle bo tätt, lära känna varandra och skapa en bra gemenskap. Det skulle också vara snabba kommunikationer in till stan. De andra förorterna fick tunnelbana, i Östberga blev det buss.

– Det tar längre tid för den som bor i Östberga att ta sig till city än det gör för den som bor i Farsta eller Skärholmen, trots att Östberga ligger mycket närmre, säger Ann Legeby som är forskare på Arktitekturskolan KTH och gjort en avhandling om segregation i stadsbyggande.

Hon säger också att det är viktigt för en stadsdel att kunna ”armkroka” i en annan stadsdel för att få ett naturligt flöde av människor emellan. Alla stadsdelar behöver inte ha en egen vårdcentral eller ett eget bibliotek. Med bättre kopplingar emellan kan man i stället dela på resurserna och blanda sig i stadsdelarna. Östbergahöjden har varken bibliotek, vårdcentral eller kafé.

– Är det svårt att ta sig mellan stadsdelarna begränsas utbytet och kontakten mellan individer och olika samhällsgrupper vilket gör att man kan få en smal bild av samhället. Normerna och värderingarna blir också liknande. Den som konfronteras med många olika slags människor får en större personlig erfarenhet.

Hon betonar att kommunikationer till ett område spelar stor roll för människors möjligheter. Där det är låg biltäthet är den kollektiva trafiken viktigare. En indragen busstur försämrar för den som inte har råd med bil och driver på segregationen. Något som Jeanette Toma på Tempo håller med om.

– I år har SL minskat antalet turer hit upp. Det är många på Östbergahöjden som inte har råd med bil och är beroende av bussen.