Fridfullt vid Finska kyrkan

Min mamma var finska och pappa var svensk men jobbade på generalkonsulatet i Vasa. Där träffade han min mamma. Jag var fem månader gammal när vi kom till Sverige, det var arbetskraftsinvandring.

Mina föräldrar var inte så kyrkliga tyvärr, vi gick bara i kyrkan på högtider. Men jag har varit andligt sökande i hela mitt liv, sökte inom New Age, antropofin och hos pingstvännerna. Aldrig att jag hittade en sån gemenskap som här! I Finska kyrkan i Gamla stan hittade jag det jag sökte.

Finska kyrkan betyder allt för mig, åtminstone när det gäller andliga biten. Det betyder att jag har en fast andlig punkt. Jag är här flera gånger i veckan, går på gudstjänster och konserter med gospel, folkmusik och ibland klassiskt. Jag brukar också prata med prästen. Han är rätt så astronomikunnig, vi har det gemensamt.

Mynten som folk kastar där ligger sällan kvar länge.

När det är sommar brukar jag ofta sitta på bänkarna utanför och titta på fontänen, det är en fridfull plats i Stockholm. Brukar kasta mynt i fontänen. Det ska man göra och önska sig något. Mynten som folk kastar där ligger sällan kvar länge. Om de hade legat kvar hade hela kyrkogården varit full med mynt vid det här laget. Då hade man inte kommit in i kyrkan.

Det var först när jag började sälja Situation Sthlm i Gamla stan för sex år sedan som jag fick höra talas om Finska kyrkan. Jag säljer i tunnelgången vid tunnelbanan, valde försäljningsplatsen för att en släkting bodde här. Jag kan Gamla stan, har till och med sovit på Mynttorget när jag bodde ute under några månader.

Det finns två poliser som brukar köpa tidningen av mig. Jag kallar dem Kling och Klang. Det händer också att prästen köper en bunt tidningar av mig och delar ut i församlingen. Den här gången blir det kanske extra kul läsning för dem.