Gammaldags

Det är inte vilken söndagseftermiddag som helst.

Det är dags för månadens fikaträff och 90-åriga Gun Bjarme på Timmermansgatan ska bli upphämtad av Martin Fast, en av föreningen Äldrekontakts volontärchaufförer. Sedan blir det kaffe och kakor, kanske till och med lite soppa, hos en av fikavärdarna.

– Jodå, jag känner Martin. Vilka människor det finns som ställer upp gratis. Jag fattar inte varför de gör det, men det verkar som om de inte har några egna anhöriga, i alla fall inte i närheten, säger Gun Bjarme.

Det är snart tre år sedan hon hörde talas om Äldrekontakt och anmälde sitt intresse för att sammanstråla med andra ensamstående herrar och damer över 75 år. Den ideella föreningen riktar sig till äldre som bor ensamma, sällan träffar släkt och vänner och lever ett ganska isolerat liv. Även inskrivna på äldreboenden kan delta.

– Jag var inte ett dugg nervös första gången. Vad skulle jag vara det för? Jag har ju jobbat på krogen. Det var jättetrevligt och vi diskuterade allt möjligt men det var väl mest jag som höll låda. Jag är ju pratsam.

De två timmarna gick försvinnande fort men Gun Bjarme hade hunnit fått flera nya vänner i samma ålder. Det är alltid samma grupp gäster som träffas för att de ska kunna utveckla sin vänskap och i början försökte hon också att hålla kontakten mellan träffarna.

– Men nu blir det inget med det för jag ser så dåligt att jag inte längre kan läsa telefonnummer. Det är synd för det är väldigt trevliga människor med samma erfarenheter. Träffarna är toppen, alla som är med pratar. Jag är ju för fasen 90 år men jag känner mig fortfarande jätteklar i huvudet.

Fikaträffen börjar, som alltid, klockan tre och är slut vid fem. Även om volontärchauffören ansvarar för att alla ”gäster”, som benämningen är hos Äldrekontakt, kommer hem är det i senaste laget, enligt Gun Bjarme.

–  Det går väl an nu när det är sommartid och ljust ute, våren är i alla fall på väg, men på vintern ser jag nästan ingenting. Jag har framfört önskemål om att fikaträffen skulle börja vid klockan ett i stället men det verkar vara jobbigt att ändra.

Synproblem räknas, precis som hörselproblem, inte som ett hinder för att kunna delta. Även de med lättare minnessvårigheter kan vara med, men det krävs att man kan gå med hjälp av käpp, rullator eller någon som håller i armen.

Man måste också kunna ta sig in i fram- eller baksätet på en bil med hjälp av en volontär. Trots mörkret under vintermånaderna skulle Gun Bjarme gärna träffas lite oftare än en gång i månaden, kanske var 14:e dag.

– Men man kan inte få allt. Det är ju redan helt otroligt som det är. Man blir hämtad och bjuden på kaffe med gott bröd och allting. Och så får man prata några timmar.

28-årige Martin Fast är inte bara chaufför för tillfället. Han fungerar även som gruppledare eftersom den ordinarie koordinatorn är upptagen på annat håll.

– Det är inga problem, gästerna känner mig, säger Martin Fast.

Det hörs på dialekten att han kommer norrifrån, närmare bestämt Hudiksvall. Han har bott i Stockholm till och från under sju år och trivs bra med jobbet som snickare. Han hittade Äldrekontakt via Google på Internet.

– Jag sökte efter något där jag kunde göra situationen bättre för folk. Jag fick komma på en intervju och det ledde till det att jag blev chaufför. Jag börjar vid tvåtiden att åka och hämta upp på olika adresser. Som gruppledare ringer jag även runt till gästerna på fredagskvällen och kontrollerar att alla är friska och vill vara med, berättar Martin Fast.

En gång om året genomför Äldrekontakt en utvärdering där deltagarna får vara anonyma. Vid den senaste utvärderingen uppgav så många som 85 % att de känner sig mindre ensamma efter att ha blivit en del av Äldrekontakts fikagrupper. 95 % ansåg att Äldrekontakts träffar är viktiga eller mycket viktiga för deras välbefinnande.

”Två timmar i månaden, det är ingenting egentligen.”

När Gun Bjarme och de andra är framme hos fikavolontären går kaffebryggaren på högvarv i köket. Runt det kakfyllda matbordet är diskussionerna snart igång. Allt från P4:s nattsändningar och sjukvården till tennis och Evert Taube avhandlas.

– Man märker att det här är uppskattat. Det är många av gästerna som är ensamma och längtar till träffarna. Ändå är det så lite som två timmar i månaden, det är ingenting egentligen, funderar Martin Fast.

Han ser på sitt volontärarbete som en fritidssysselsättning, på samma sätt som att han går och dansar bugg med jämna mellanrum.

– Det här är absolut givande för mig med. Jag får livserfarenhet från långt tillbaks innan jag ens var född. Jag är aldrig ute och festar och dricker, utan är mer för att umgås med nära och kära. Familjen är viktig för mig och det är kanske därför jag kom in på det här med Äldrekontakt. Jag har ett sånt tänk.

Volontärerna har även arrangerat träffar som går utanför ramarna. Syskonen Björn och Maria Runow styrde upp en jullunch med 30 gäster och 22 volontärer i Södertälje. Kommunen och lokala företag sponsrade med mat och pengar och en skola bistod med lokal. Förutom mat från julbordet bjöds på underhållning och julklappar.

– Min mamma har jobbat inom vården och hon har berättat skräckhistorier om äldre som har klätt upp sig på julafton och väntat på besök och sen har ingen kommit. Jag kände att jag kunde bidra till att minska ensamheten, säger 22-årige Björn Runow.

Sverige toppar statistiken över andelen ensamhushåll och ensamheten ökar i takt med att åldrarna blir högre. Flest ensamma bor i storstäderna, men behovet finns i hela landet. I dagsläget finns över 30 aktiva grupper inom Äldrekontakt. De är fördelade på ett flertal större orter i landet (Stockholm, Västerås, Uppsala, Karlstad, Göteborg och Malmö) och fortsätter att öka i antal. Rekryteringen av volontärer pågår konstant och 27-årige Charlotte Haglind är en av dem som anmält sig.

”Jag saknar äldre människor i mitt liv.”

– Jag ville vara fikavärdinna, men dessvärre var min lägenhet svårtillgänglig för de äldre. Föreningen föreslog då att jag kunde få bli gruppledare. Jag samordnar träffarna för åtta härliga damer i Bromma och får möjlighet att följa med och fika varje månad, säger Charlotte Haglind.

Hon tyckte att hon saknade ett ideellt engagemang när hon flyttade till Stockholm för några år sedan och anser att Äldrekontakts arbete är ”extremt viktigt”.

– Jag saknar äldre människor i mitt liv. Det är en ynnest att få ta del av deras livsrikedom. De är så kloka. Att vara med i Äldrekontakt är min lilla insats för att sätta en liten guldkant på de äldres vardag.

Charlotte Haglind får medhåll av Jessica Hansson, 34, som också är volontär hos Äldrekontakt:

– När min mormor blev sjuk tog jag och morfar hand om henne tills hon gick bort. Jag hade en enormt nära relation med min morfar tills han också gick bort för några år sen. Jag saknar dem och den inblicken man får genom att höra minnen och livsberättelser från nån som har levt mer än dubbelt så länge som jag. Jag trivs i sällskapet av äldre och tycker om att ge lite extra tid för att hjälpa nån som format det Sverige som vi lever i idag. Jag älskar den tiden man får med äldre där man faktiskt pratar med varandra. Det är inga mobiltelefoner och sociala medier som stör och man får en chans att verkligen umgås. Jag tycker att alla har nåt att lära sig från den äldre generationen.