Goran Kajfeš
Det blir musik av etiopiske musikern Hailu Mergia, La La Lars första spelning, Angles 9 med saxofonisten Martin Küchen som släpper platta och spelar, improvisation tillsammans med Jonas Kullhammar och slagverkare samt improvisation med elektronmusikern Andreas Tilliander.
– I dialogen med Kulturhuset kom vi bara fram till att det skulle bli engångsgrejer, engångs-sammansättningar och att jag får experimentera. Av erfarenhet brukar det inte bli engångsgrejer utan det brukar uppstå nåt som fortsätter, trigga igång nåt när man provar såna grejer.
Goran Kajfeš beskriver hur han ”går på örat och kommer vara öppen för vart det tar vägen”.
– Just när det kommer till improvisation, så sitter man innan och tänker: ”Hur fan ska det här gå?”. Och så går det på nåt sätt. Jag är nästan lika förundrad själv. Men det är att man hållit på i många år och skaffat sig en massa redskap. Framför allt har jag lärt mig att inte forcera fram nåt – ”nu måste det här hända, och det här”. Bara flöda i musiken och åka med.
Handlar det om erfarenhet att våga söka den friheten?
– Absolut. Och att man inte drabbas av panik: ”Fan, nu körde jag lite snett”. I stället för att drabbas av panik då så tänka i stället ”hur kan jag utveckla det här så det blir naturligt?”.
Tidigare i år kom plattan Into the wild med Goran Kajfeš Tropiques – fem låtar, femtio minuter musik som får pågå och ta vägen dit den vill. Och ska.
– Det är väldigt i stunden. Jag hade med mig ganska enkla linjer som binder samman det, det kan va en basfigur, men i övrigt är det bara i stunden. Jag använder mig av små fragment, det andra skapas i stunden.
Det första Tropiques gjorde tillsammans var musiken till en dansföreställning, vilket la grunden till hur de nu spelar tillsammans.
– Mycket långa bågar, det får ta tid, även för oss. Man är ju lite uppfostrad att musik ska vara effektivt, sen kommer nästa del. Det här är nästan tvärtom, man låter det bli tråkigt, folk hinner vänta och tänka att ”fan, det var ju ganska skönt att vara i det där tillståndet”.
Han beskriver det som ett annat sätt att musicera på som de kom fram till tack var det.
– Det blir för oss som att vi löser upp tiden och inte tänker på hur länge det pågår, vi känner gemensamt hur länge vi ska va kvar i saker. Det är otroligt skönt att spela på det sättet, att man bara är i det hela tiden, inte släpper det.
FOTNOT: Goran Kajfeš första kväll under fontänen är 3 april
