Graverande detaljer

Petter Askwall penslar gummigutta på silverskedens skaft och sätter fast den i ett skruvstäd. Lägger handen på en mockaklädd liten sandsäck för att få stadga och fäller ner visiret med inbyggda glasögon. På fri hand graverar han sedan ”Johan” med sirliga bokstäver. Det är en doppresent.

– Gummigutta är ett slags harts som man blandar med T-sprit och lite saliv. Det ger en matt gulbrun hinna som gör att stickeln får bättre grepp på skeden och att bokstäverna syns bättre i det blanka silvret medan jag graverar. Jag putsar bort det när jag är klar.

Petter Askvalls pappa var gravör, liksom hans far. Nu är det han och brorsan, Mattias Askvall, som driver företaget vidare. De graverar i alla material och uppdragen varierar. Det är dopskedar, ringar, medaljer, namnskyltar, pokaler och plaketter. Vissa beställningar är återkommande, som SM-tecknet i fotboll, Stockholm Open, Svenska hjältar, Menza-priset och så namnplaketterna som ska sitta på Rockbjörnen.

– Dem skulle vi nästan kunna gravera in Håkan Hellström på i förväg, det är alltid han som får dem, säger Petter Askvall och skrattar.

En man som heter Haglund kommer in i butiken. Han är nyinflyttad i kvarteret och har beställt en skylt i mässing med efternamnet graverat i versaler. Typsnittet heter Sorbonne. Petter Askvall packar upp skylten ur vitt silkepapper och visar hur det blev. Kunden är nöjd.

– Hos oss behandlar vi alla kunder lika, ingen är viktigare än nån annan. Det spelar ingen roll om det är prinsessan Madeleine som ska ha gravyr på en present till en kompis eller om en kommun behöver en ny skylt.

Att gravera för hand handlar om att hålla ett jämnt tryck och djup. Avbryter man är det nästan omöjligt att komma i exakt samma spår igen. Det är full koncentration som gäller. Petter Askvall har varit i yrket i 30 år, men säger att han inte är fullärd. Han brukade sitta bredvid sin farfar när han graverade för att se hur han gjorde.

– Jag kan än i dag njuta av hans arbeten och slås av hur rent skäret är.