Guldbygge

– Vi visste inte innan hur trädet vi skulle bygga i såg ut. När vi kom till tävlingsplatsen på Kvarnholmen fick vi fyra träd att bygga i, det var askar. Ingen av dem hade speciellt många grenar och så sluttade de lite neråt. Vi hade en grundidé innan vi kom dit om hur vi skulle bygga, men fick tänka om.

– I vårt lag var vi sex personer och det var totalt sju arkitektlag som deltog i VM. Kojorna vi byggde skulle tolka och representera barnkonventionen genom att vara lekfulla, tillgängliga och säkra och så skulle de vara arkitektoniska, ekologiskt hållbara och ha en magisk potential.

 ”Det är något utöver det vanliga”

– Alla tävlande fick samma mängd virke och lika mycket spik och skruv, sen hade vi åtta timmar på oss. Det svåraste med vår koja var att få till de rundaktiga formerna. Vi gjorde en böljande tunnel genom träden som nästan blev som en rutschkana. Där gick det också att åka in med rullstol. Kojan öppnade sig sedan utåt, längst upp, som en megafon och en plats där barn kan höras och uttrycka sina åsikter. Vi kallade vår koja ”Den magiska megafonen”.

– Det är roligt för oss arkitekter att vara med i VM i trädkojebygge eftersom det är något utöver det vanliga. Och det är bra att gå in i ett barnperspektiv för mig som annars ritar skolor och sjukhus för barn.

– Vårt lag var med i VM förra året också, då kom vi tvåa. Vi trodde verkligen inte att vi skulle vinna i år eftersom vi tyckte att de andras kojor var så bra. Juryn bestod av barn i åldrarna 7-9 år och några arkitekter. De gick runt hela tiden och tittade när vi byggde. Priset delades ut på kvällen, det var en staty som barnen hade skapat och så fick vi ett diplom. Bäst av allt var ändå äran.