I jämförelse
Klart en vill ha det bästa. Då ska det jämföras vårdcentraler, restauranger och mobiloperatörer. Offerter, el-bolag och kakelkulörer. Till slut vet vi inte var vi ska äta, vilka pengar som ska räknas, hur badrumskaklet matchar golvet eller var vi ska vara sjuka. Inte kan vi ringa Sjukvårdsrådgivningen heller eftersom telefonen saknar operatör.
Det ska också jämföras länder emellan. Sverige kliver upp på pallen. Vi gör störst insatser för mänskligheten enligt Good Country Index, som menar att vi tänker på andra länder när det gäller hälsa, välmående och jämlikhet. Sverige är också världens bästa land att leva i som kvinna.
I Stockholms län jämför vi kommuner, som i en tävling. Var sker det mest? Var finns det flest? Vilken är bäst?
Om vi vill hitta den bästa platsen i Stor-Stockholm finns det många listor att utgå från. Vad är viktigt? Kärlek är viktigt för människan. Vill du ha ett långt äktenskap? Då ska du egentligen hålla dig borta från Stockholm, men ska du ändå bo här så bo i Danderyd. Där skiljer sig i och för sig många, men färre än i andra stockholmskommuner. Störst risk att skilja sig är i Botkyrka. Där har de också minst boyta per person. Boytan är störst i Danderyd. De slipper gå in i varandra, gå varandra på nerverna.
”Kärlek är viktigt för människan. Vill du ha ett långt äktenskap? Då ska du egentligen hålla dig borta från Stockholm”
På tal om boytor i Stockholm så behövs det ju fler. Men inte på Vaxholm. Där överklagar invånarna planerade byggen mest. Konservera Vaxholm. Men i Botkyrka – där folk bor som trängst – överklagas det minst.
Mest är inte alltid bäst.
Norrtälje är den tryggaste kommunen. Också bäst på att panta burkar. Men i Norrtälje är de sjukast, ändå ringer de minst till Sjukvårdsrådgivningen. Huddinge är bästa friluftskommunen, men en dålig ungdomskommun. Papporna i Täby är bäst på att ta ut föräldraledighet, men kommunen är sämst på att ta emot flyktingar. Jag vet inte vilken kommun som vann eller vilken människa.
Forskning visar att vi människor blir dummare av att jämföra oss med varandra, också att det föder avundsjuka, dåligt självförtroende, depression och sämre tillit. Oftast jämför vi oss med det ”bästa” hos olika människor. Det mest prestigefyllda jobbet, snyggaste selfien, hälsosammaste barnmaten, finaste badrumskaklet i den bästa kommunen i det bästa landet. Och så sätter vi ihop olika människors ”bästa” till en supermänniska.
Men bakom selfien kanske det döljer sig osäkerhet, bakom den prestigefyllda jobbtiteln kanske det finns en person som ska skilja sig trots snyggkakel i ett större boende och hon som lagat barnmat kanske bryter ihop av krav och stress varannan kväll.
I stället för att skapa supermänniskan skulle vi lika gärna kunna plocka och sätta ihop människors andra bitar och se en osäker snart utbränd människa som ligger i skilsmässa. Men vi fortsätter att jämföra oss med den vi skapat i vårt huvud och själva blir vi dummare, avundsjuka och får sämre tillit till människor i världens mänskligaste land där någon jävel alltid är bättre.
Människan borde inse att vi är bra trots att vi inte är bäst. Och kommuner och länder borde inse att de inte alltid är bra bara för att det är bäst. Annars blir det bara en massa förlorare.
