Ika Johannesson

– Det är bara ett one-shot-nummer. Det är ju så kul att göra tidning.

När vi talas vid är ingenting skrivet eller klart och två planerade grejer till det kommande numret har fallit igenom. Hon befinner sig i ångestläget ”jag ska göra en ny tidning efter elva år och den kommer att bli jättedålig”.

– Jag är rädd att dra skam över min legacy. Just nu känns det otänkbart att göra ett nummer till, men det gjorde det i och för sig efter varje nummer då också.

Tidningen Sex kom under sin utgivningstid ut ett med två nummer om året, i juni och december.

– Vi gjorde ju hela tiden Sex på fritiden och jobbade parallellt – jag som journalist och Vejde Gustafsson som formgivare, han pluggade lite också – så det var för att det skulle funka.

Ika Johannesson beskriver tidningen som ”ett DIY-projekt som vi lite såg hur det skulle bli, hur länge det skulle hålla”.

– Första numret kom ut i 1 500 ex, sista numret i 7 000. Den blev lite för stor… eller snarare mina egna krav på vad tidningen skulle innehålla blev för stora. Vi fick bättre och bättre och mer exklusiva intervjuer, till slut blev jag helt begravd av prestationsångest. Och därför var vi tvungna att sluta, för det gick inte att fortsätta. Sen fick jag barn och det gjorde också att det var svårt att fortsätta.

I baksidestexten till boken står att Sex ville ge ”det långa inkluderande samtalet utrymme i en tid av åsiktsmaskineri, småplock och tipslistor”.

– Prata till punkt i dag är poddar. Det är kanske talande att jag aldrig lyssnar på poddar, jag har aldrig kommit in i det.