In i döden trångt

Om tre år är vi en miljon invånare i Stockholm. Och ju fler som lever här, desto fler behöver plats för sista vilan. Redan i dag är det brist på gravmark för kistor, speciellt i de nordvästra delarna av Stockholm. Kommunen står i startgroparna för att bygga en ny begravningsplats på Järvafältet.

– Totalt ska det bli 20 000 gravar och 9 000 av dem ska vara kistgravar. Tanken är att Järva begravningsplats ska vara lite nytänkande med en slags begravningsöar där det ska finnas utrymme för friluftsliv emellan. Och precis som Skogskyrkogården ska den vara till för alla, både religiösa och icke religiösa, säger Mats Larsson på Kyrkogårdsförvaltningen.

På Skogskyrkogården, som är Stockholms största begravningsplats, finns det 150 000 gravar. Kyrkogården har flera olika delar, den största är den kristna protestantiska delen, sedan finns det två muslimska delar, två ortodoxa och även några mindre delar för de som tillhör bahaj-religionen, är mandier eller katoliker. Det finns också en större judisk del som ägs av den judiska församlingen.

– Det är fullt nu vad det gäller kistgravar på den muslimska delen. I stället är de hänvisade till Strandkyrkogården i Skrubba.

Det var från början en beredskapskyrkogård i händelse av ett tredje världskrig. Men trots att den är väldigt vacker och har 20 000 gravplatser är det bara tusen av platserna som är belagda där i dag. Det är underskattad kyrkogård, trots att man på riktigt kan ha sin grav mellan blåbärs- och lingonris. 90 procent av stockholmarna väljer kremering, hälften av dessa väljer sedan att spridas i minneslund, hälften att ha sin aska i en urngrav. För en muslim är kremering otänkbart eftersom de tror på ett liv efter detta. Den döda ska också ligga med huvudet mot Mekka och komma i jorden så snart som möjligt. Och om en stockholmare som är muslim kommer i jorden inom max tre dygn tar det i snitt tre veckor
för andra stockholmare att göra detsamma. Det beror varken på flaskhalsar eller trosinriktning utan om stressade anhöriga med fyllda almanackor.

– Alla vill ha sina begravningar på en fredag för att slippa ta ledigt mitt i veckan. Men det finns bara ett visst antal fredagar varje månad, det är klart att det blir väntan. Vi har gått från att den döda står i centrum till att det är de efterlevande som gör det. Döden hade högre prioritet tidigare, säger Ulf Lernéus på Sveriges Begravningsbyråers Förbund.

En problematik med döden, som är en realitet i Stockholm redan i dag, är förvaringen av kropparna innan begravning. Många av kommunens äldreboenden har inte längre bårhus, det vill säga kylrum. Det gör att en död kropp måste fraktas till bårhuset på ett av våra sjukhus i väntan på begravning. Platsen på bårhuset kostar kommunerna pengar eftersom sjukhusen tillhör landstinget. Vissa ytterkommuner har därför börjat ta ut bårhusavgiften av dödsboet i stället. Och förutom att det blir överbelagt på de bårhus som finns blir det dyrare för dödsboet och betydligt fler transporter av döda människor kors och tvärs i stan.

– Tänk dig att den som dött i Upplands Väsby ska in till ett kylrum på Karolinska och sen tillbaka till Upplands Väsby igen när det är dags för begravning Det blir väldigt många fler transporter nu än tidigare. En del gör nog en längre resa när de är döda än de gjorde när de levde, säger Ulf Lernéus på Sveriges Begravningsbyråers Förbund. Han säger också att begravningsbranschen värnar om de döda och att de ska bli fint omhändertagna. Men att ju fler
som ska hantera de döda kropparna desto större risk är det att bemötandet till slut blir ovärdigt.

På begravningsbyråerna i stan märker man inte av befolkningsökningen i Stockholm ännu. Dödstalen är låga nu eftersom barnkullarna på trettiotalet var små och de som väljer att flytta hit är unga. Dessutom är vi är friskare än tidigare. Men 2028 kommer vändningen och därefter kommer det under en lång tid vara fler som dör än i dag.