Inbillningssjuk

Det är en och en halv månad kvar till premiären på Scalateatern av Nisse Hallbergs show ”Jag är sjuk”, när vi ses på Rival vid Mariatorget efter hans träningspass. Träningen är egentligen mest ett bra sätt att hålla sig i form psykiskt.

– Jag har haft en massa problem med panikattacker och då är träning ett bra sätt att hålla det borta, plus att man blir lite snyggare i kroppen.

För tillfället håller han på och petar med materialet till den kommande showen, kör igenom det på en scen ”en halvtimma åt gången”.

– Jag byter ut en del grejer – man hinner tröttna på det medan man repar. Det ska bli sjuttio minuter på scenen. Det är ju ganska vanligt dramaturgiskt att det ska vara en lugnare bit, en allvarlig bit i mitten, men det är jag inte så mycket för, jag vill ha skämt hela vägen. Det är svårt, sjuttio minuter skratt. Jag får väl lägg in lugnare bitar, men jag vill komma ifrån det allvarliga.

Föreställningen består just nu av 20 sidor skrivet manus, oredigerade papper som han lär sig först i princip ordagrant, sedan med hjälp av stödord, sedan bara ämnesrubrikerna – det är så minnet fungerar för honom. Och det är så han vill ha det – det skapar tillfälligheter i materialet där han kan vara ledig och öppen, improvisera och ta det som sker mellan honom och publiken ”lite på uppstuds”.

–Jag har lite olika berättelse varje gång. Saker ska ju vara på samma ställe, men vägen dit kan variera, det funkar bäst så för mig, blir mer levande., gör mig roligare.

”Jag är sjuk” – trots att det är Nisse Hallbergs första större egna föreställning – har ingen regissör.

– Jag har bett en del äldre etablerade – Magnus Betnér, Henrik Schyffert och några – att ta några dagar och läsa det, och det har de sagt att de ska göra. Det är bara det att jag måste ta tag i det och styra upp några dagar. Men känner jag mig själv rätt kommer det aldrig bli av.