Inte svart eller vitt

På andra våningen i Kulturhuset, vid sidan av rulltrapporna som går upp och ner, pågår alltid ett parti schack.

De som inte själva spelar tittar på.

Då och då hörs någon säga ”schack” eller ”schack matt”. I övrigt är det en plats där det råder tystnad och full koncentration. Blickarna stirrar ned på spelborden och i tankarna finns bara fokus på nästa drag.

Vid ett av borden sitter Vida Radon och spelar mot Ilic Zivorad. Hon är på Kulturhuset varje dag mellan 11.15 och 14.15 för att spela schack. Och det brukar bli runt 30 partier på de tre timmarna. Motspelaren säger att hennes styrka är att hon är aggressiv med bönderna.

– Jag tycker inte att man ska sitta för många timmar och spela schack. Då spelar man till slut som en zombie. Spelet ska gå snabbt. Och jag vinner ungefär hälften av gångerna. Sen finns det vissa dagar när allt går som på räls och man är oövervinnerlig, säger Vida Radon.

Tidigare, när Kulturhusets schackbrädor var i plast och gick lätt att rulla ihop, försvann de en efter en. Därför har Vida Radon tiggt till sig 20 träbräden och pjäser från Stockholms schacksalonger på Ringvägen och tagit med till Kulturhuset. Det ger henne fördelen att aldrig behöver byta bord när hon spelar. Hon sitter kvar och motspelarna byts ut. Damen som aldrig behöver gå ett steg.

– För att pjäser och schackbräden ska få vara kvar har jag sagt att det är kameraövervakat här nu, så att det lätt går att se vem som stjäl dem. Det funkar, men de vet inte att jag bara hittat på det, säger Vida Radon.

Vida Radon är ursprungligen från Slovenien och spelar mot alla oavsett nationalitet, ålder eller religion, hon tycker att schack är ett bra spel eftersom det inte kräver att man talar samma språk.

De enda hon ratar är gubbar som luktar illa. Sen ogillar hon när motspelarna håller kvar fingrarna på pjäsen efter ett drag för att snabbt kunna ångra sig och flytta till en annan ruta.

Hon tycker att man ska tänka efter innan.

Vid långsidan av bordet där Vida Radon och Ilic Zivorad är mitt i ett parti sitter Melake Meharezghi och tittar på för att lära sig, han är tyst. En gyllene regel är att den som tittar på ett parti inte kommenterar det eller kommer med tips och råd.

Melake Meharezghi har inte vågat sig på att spela mot någon än.