Jag är världsmedborgare

Farfar var från Algeriet, pappa var född på landet tio mil från Casablanca, mamma var från en släkt som hette Bennani, i efternamn. Många av denna släkt är blonda med blåa ögon och kan inte uttala vissa bokstäver. De pratar marockanska a la skånska. Ibland kallas de för judar på fotbollsplaner. Till och med här i Sverige har jag hört av marockaner att jag är jude eftersom mamma var från denna släkt. På de senaste åren har jag svarat att drottningen i Marocko är från denna släkt och ni tycker ju om henne, för att hon är bra för landet, eller hur? Min far och mina farbröder förlorade sin mark på sextiotalet på grund av att de hade algerisk medborgarskap, trots att de var födda i Marocko. Min pappa hade fått sin mark tillbaka efter att han hade fått marockanskt medborgarskap. Men, det svider både i mitt hjärta och själ att se främmande människor bruka mina kusiners mark. Mina kusiner är också födda i Marocko och det är deras föräldrar med. De flesta av dem har varken varit i Algeriet eller något annat land.

”Det svider både i mitt hjärta och själ att se främmande människor bruka mina kusiners mark.”

Efter att jag hade fyllt arton år hade jag bott i Algeriet två gånger i tre månader. Jag försökte att ta reda på vilken familj min farfar kom ifrån men jag lyckades inte få mer information än vad jag redan hade hört i Marocko. Han var en legitimerad översättare, hade barn med flera kvinnor och var en förmögen man. Jag känner bara till två farbröder och deras barn, som är mina kusiner, men inte andra. Det kanske inte förändrar något i mitt liv om jag inte vet deras antal. Vissa påstod att han var fransk vilket det inte var konstigt med tanke på att Algeriet var franskt koloni under lång tid. Jag hade hört många gånger i mitt liv att jag inte ser ut som en marockan, vilket gjorde mig fundersam över min härkomst men, inte nu längre. Jag har slutat fundera på den saken. Jag är världsmedborgare. Oavsett om mina föräldrar kom från Israel, Marocko, Algeriet, Frankrike eller något annat land så är jag fortfarande från det här jordklotet.

Jag kan inte neka att jag har extra känslor för Marocko eftersom jag är född där, och Algeriet för farfar var därifrån, Finland för jag bär ett finskt efternamn och naturligtvis för Sverige som har gett mig svenskt medborgarskap och samma rättigheter som de flesta andra svenskar. Jag har också extra känslor för många länder eftersom jag har både levt och umgåtts med folk från världens alla hörn. Libyen, där bodde jag i ett år. Grekland, där jag har varit i tre år plus de jag träffat i Sverige. Jag kommer alltid att älska den här världen. De flesta människor är goda men tyvärr är religion, tradition, politik, väder, språk, olyckor, sjukdomar och andra faktorer påverkar oss och förändrar oss.

”Ibland önskar jag att det finns en annan värld som jag kunde åka till.”

Jag är världsmedborgare, men ibland önskar jag att det finns en annan värld som jag kunde åka till. Där det inte finns krig, hat och konflikter. Än så länge är jag tvungen att vara här. Det finns bara döden som kan ta mig härifrån, vilket jag är inte beredd på just nu. Men, om den kommer, då är jag tvungen att välkomna den och den kommer ju att besöka oss alla en vacker dag. Jag kämpar med och mot svårigheter och njuter av framgångar som vilken världsmedborgare som helst, vilka vi alla än är som bor på den här planeten.

Låt oss kämpa för fred och njuta av framgången när vi har nått den.