Jag bryr mig inte längre

Jag skämdes oerhört och funderade mycket över vad andra tyckte om mig. Jag inbillade mig att alla andra såg ner på mig. Jag var livrädd att någon bekant skulle se mig, speciellt de som jag träffat på fina krogar när jag hade det bra ställt och de jag hade haft diskussioner med kring ett och annat.
Nu bryr jag mig inte längre, vem som ser mig, vad de tänker och tycker om mig. Vad de säger om mig är ointressant, om det inte är rättvist och rättfärdigat.

Jag började sälja Situation Sthlm för jag har missbrukat både alkohol och spel. Vilket har förstört min ekonomi totalt. Visst, jag har förtidspension, men, vad gör jag när jag har kastat pengarna i sjön, inte har mat på bordet och skuldsatt långt upp över öronen? De skulder jag har är: till kronofogden, vänner och till och med socialförvaltningen. Ska jag stjäla, sälja droger, råna eller sälja tidningen som bland annat handlar om folk som är i samma situation som jag. Jag valde det sistnämnda, fastän det inte var lätt att acceptera att jag nu tillhörde den kategorin i samhället som har det svårt ekonomiskt. Detta efter jag hade bränt en halv miljon i Paris på fyra månader, för två år sedan. Jag brände alltihop på krogar och hotell.

Jag har levt ”la dolce vita” i en falsk lycka.

Nej, jag hade inte arbetat ihop pengarna, Jag hade ärvt dem och därför tänkte jag inte två gånger innan jag spenderade dem. Som de säger ”easy come – easy go”. Edith Piaf sjöng ju ”Je ne regret rien” – jag ångrar ingenting. Jag har levt ”la dolce vita” i en falsk lycka.

Kanske det bara var sorg och ångest som jag kunde lindra och dämpa på Paris krogar efter att jag förlorade både min mamma och min partner under samma år. Jag är ändå tacksam för att jag är gladare och lyckligare i dag fast jag är mycket fattigare än jag var för två sedan.
Jag säljer Situation Sthlm utan att bry mig, eftersom jag vet att jag inte gör något fel, tvärtom. Jag hämtar tidningarna till de som vill läsa dem samt att jag håller mig borta från flaskan.

Jag bryr mig bara om mötet med kunderna. Det ska skötas rätt och mitt beteende ska vara normalt, trots min psykiska ohälsa.

Det spelar ingen roll om jag tillhör överklass eller underklass längre, det viktigaste är att jag handlar rätt och gör rätt för mig.

Texten är hämtad ur Situation Sthlm #207. Under vinjetten ”Med egna ord” skriver försäljarna själva.