Kvinnor i missbruk blir misstrodda
Bilden av det ”ideala offret” kan påverka hur betrodd en kvinna blir och om åtal väcks. Det påpekar forskaren Eva Diesen, från Stockholms universitet, under konferensen Kvinnofrid för kvinnor i särskild sårbarhet? Hon har i sin forskning, om sexualbrott och våld mot kvinnor och barn, sett att den brottsutsatta blir mer ifrågasatt än förövaren och att det finns faktorer som minskar chansen för åtal. Det kan vara att kvinnan tagit risker, varit berusad och att hon har låg social status.
– Till exempel en tonårstjej i en riskmiljö, som har rymt från ett behandlingshem och hamnar på Sergels torg, inte har nånstans att ta vägen och sover hemma hos män som utsätter henne för sexuellt våld. Eva Diesen har också sett att trovärdigheten ibland bedöms som lägre om kvinnan har anmält flera gånger förut utan att det har lett till åtal.
– Eller att hon är hemlös, missbrukare, prostituerad eller har psykisk ohälsa. Ändå vet man att kvinnor i missbruk eller psykisk ohälsa är särskilt utsatta då det gäller våld. Det är något Equal Stockholm, som arrangerar konferensen, tydligt märker i sin verksamhet QvinnoQraft, som är en mötesplats för kvinnor i social utsatthet.
– När tio kvinnor där fick frågan om de blivit utsatta för våld räckte nio upp handen. Sen visade det sig att den tionde kvinnan var så van vid våld att hon inte refererade till sig själv som våldsutsatt, säger Per Sternbeck på Equal Stockholm.
Enligt Emilia Hermanrud, från Fyrtorn advokatbyrå, är våldet normaliserat.
– Våld mot kvinnor i särskild utsatthet är extremt vanliga inslag i deras vardag. Får de en örfil kanske det ses som ”inte så farligt”. Kanske har de tidigare varit med om våldtäkter. Det måste man vara medveten om när man möter dessa kvinnor. Dessutom har de oftast en multiproblematik med behov av insatser från många olika instanser.
– Men myndigheter tenderar att fokusera på den egna verksamheten. Det leder till att kvinnorna inte får det stöd och den hjälp de behöver, säger Emilia Hermanrud. Hon påpekar att det finns mycket som spelar in om en kvinna anmäler eller inte, går vidare med det och om hon ser möjligheter till att få hjälp. Det kan finnas en rädsla för att förlora barnen eller sitt hem. Mannen kanske är den som förser henne med boende och pengar till droger – han har en psykologisk makt. Hon själv kan vara misstänkt för ett annat brott. Det kan pågå flera juridiska processer samtidigt, vilket blir svårt att hantera när helhetssyn saknas.
– Prio i myndigheters ögon är missbruket och sjukdomen. Man ser inte det som symptom. Det är inte ovanligt att missbruk är en följd av att ha blivit utsatt för våld. Om vi vänder på det och får ett nytt tankesätt, om vi ser dem som brottsoffer i första hand så skulle de bli hjälpta på ett annat sätt, säger Emilia Hermanrud.
– Fokus bör ligga på att komma bort från den våldsutövande partnern. Och sen – om hon vill – få hjälp med missbruket och psykiska hälsan. De har rätt till skydd och upprättelse, det bör vara utgångspunkten. Våldsutsatta kvinnor är brottsoffer i första hand – alltid.
