Livräddare

Under vissa perioder kan det vara extra känsligt att känna sig ensam, misslyckad eller utesluten. När andras familjelycka blir mer synlig och alla tycks sitta och dricka rosévin tillsammans, samtidigt som man själv känner sig olycklig trots fint väder. När man skulle vilja tillhöra men varken kan eller orkar.

– Man jämför sin insida med andras utsida. På sommaren ser alla extra lyckliga ut.

Ullakarin Nyberg har alltid jobbat med situationer nära döden. Hon är cancerläkare i botten, men kom ganska snart in på psykiatri och suicid. Hon forskar, håller kurser och träffar människor som är drabbade.

– Jag blir bärare av mycket sorg, men också av glädje. Det är mycket mer hopp än tyngd i mitt arbete. Ända fram till den sekund någon dör, så finns möjligheten till liv.

– Det går att påverka förloppet och det görs effektivast om så många människor som möjligt är med och ”stör” och visar att man bryr sig. Tystnaden är det farligaste.

Men det finns inget enkelt svar på hur man förebygger självmord, för det finns aldrig en enkel förklaring till att en människa försöker ta sitt liv.

– Det är aldrig nåns fel, det är aldrig en form av hämnd eller att den här personen är ovanligt modig, feg eller egoistisk. Utan det är många faktorer som samverkar. En faktor är samhället och kulturen vi lever i.

– Vi saknar mötesplatser för djupa samta om existentiella frågor. Vi lever också i en tid som producerar mycket lidande; det är så lätt att jämföra sig med andra och människors självkänsla baseras till stor del på prestation. Till det kommer alla fria val, vi ska fatta egna beslut, hitta egna lösningar och sammanhang, vilket inte är lätt när det är kaotiskt inombords. En annan faktor är vården, hur tillgänglig den är. Och så är det individuella faktorer: uppväxt, ärftlighet, erfarenhet av trauma, om vi är sjuka – det finns nästan alltid en psykisk sjukdom bakom ett självmord.

– Eftersom det är så komplext måste vi jobba med att förebygga självmord på bred front. Det är vårt gemensamma ansvar och alla kan bidra.

Ullakarin Nyberg fick för en tid sedan ett mejl från en man, Han hade varit på hennes föreläsning och tagit med sig två saker: det är alltid bättre att göra någonting än inget alls, och att man bör vara uppmärksam på hur medmänniskor mår. När han gick över en bro i Stockholm mötte han en gråtande ung kvinna. Han tänkte inte mer på det utan gick förbi, men kom att tänka på det Ullakarin Nyberg hade sagt och vände sig om. Då var kvinnan på väg över broräcket för att hoppa. Han kastade sig fram, tog tag i henne, larmade och hjälp kom snabbt till platsen.

– Han räddade ett liv, säger Ullakarin Nyberg och påpekar att ungefär 90 procent av dem som gjort ett självmordsförsök dör så småningom av helt andra skäl. Det är en väldigt god prognos och därför ska man alltid ingripa. Att välja att se varandra kan rädda liv.

– Vi är angelägna om att det ska bli rätt, vill inte klampa in och vill ta hänsyn till den personliga integriteten. Det är fullt begripligt. Vi måste öva oss på att ställa frågorna: ”jag blir orolig för hur du mår. Jag vet att man kan tänka på självmord när man har det svårt. Är det så för dig?” Personen kanske blir irriterad, men det tål man. Man kan alltid säga: jag menar inte att tränga mig på men du ska veta att jag finns här om du ändrar dig.

Om man själv har återkommande tankar på att avsluta sitt liv bör man prata med någon och alltid försöka få professionell hjälp. Det tycker hon också att drabbade närstående ska få. De som förlorat någon genom självmord står kvar med många frågor men ingen vid liv som kan svara. Då konstruerar man egna svar som ofta handlar om skuld och skam.

Att leva med någon som har försökt ta sitt liv kan också vara oerhört påfrestande. Det är inte alla som får stöd i hur de ska hantera det.

– Närstående tar ofta orimligt mycket ansvar. Generellt ska de vara länken till livet, inte vara vårdgivare. I stället kan de påminna om livets möjligheter och det vardagliga: ta en kopp kaffe, gå på bio, prata om nåt roligt. Det är vi professionella som ska sköta vården.

Det finns förbättringar att göra. Hon önskar sig en lättillgänglig vård utan glapp i vårdkedjan. Det kan vara farligt att behöva vänta. Hon skulle också vilja se en kraftigt utbyggd elevhälsa och obligatorisk undervisning om psykisk ohälsa. Då kan liv räddas.