Om man lyssnat på Franska Trion – i mars kom senaste skivan Nya kulor – så känner man till att humor är ett betydande inslag i Matti Ollikainens texter, så det är inte mer än naturligt att det finns en hel del humor i boken Silverkulor i svart natt.

– Det går liksom inte att undvika i en sångtext, och samtidigt försöker jag inte direkt att vara humoristisk, men jag tänker att det kan man inte låta bli att vara, oavsett om man står vid sin mors grav. Humorn följer ju med en hela tiden, ett sätt att överleva.

Boken består av en samling texter, sorterade i månader från november till november igen. Den trubbiga tiden av levda timmar och dagar samlas ihop i en påse efter en mer eller mindre sömnlös natt och skakas ut på ett köksbord, sedan väljer han minnen bland de timmarna och dagarna och berättar. Det som vaskas fram blir text. Osorterat. Från barndom till sådant som ännu inte skett, eller kanske har det skett, men han har bara inte förstått att det skett ännu, eller så ska det ske och han har bara fått en förnimmelse om det.

”Förändringar för mig blir en slags förfalskningar”

– När det dykt upp en idé har jag skrivit ner det i telefonen, om jag suttit på en spårvagn eller så. Jag skrev förra boken (Trasiga toner, 2020, red. anm.) så också på telefonen, just för att kunna göra det direkt. Man måste fånga det direkt innan man tappar det och börjar krångla till det.

Matti Ollikainen drar en parallell till hur det går till med låtskrivandet och inspelning med Franska Trion, hur han skriver snabbt när låtarna kommer till honom och när de blivit tillräckligt många så spelar de in dem. Oftast på en förmiddag, ibland på en dag.

– Jag vet andra musiker och konstnärer som arbetar på ett annat sätt som tar väldigt lång tid på sig och funderar och också når ett bra resultat. Men för mig blir det bästa resultatet om jag arbetar snabbt och inte gör förändringar. Förändringar för mig blir en slags förfalskningar. Och en slags feghet, en feghet att inte våga stå för det som kom först. Att våga lita på, och stå för, det första som kommer ut i den kreativa processen kräver ett visst mod.

– Om man skriver nåt snabbt så kan man känna att det kanske var nåt fånigt, till exempel, i det
man skrev. Men varför skulle jag ta bort det? Alltså, jag är fånig. Och det får framstå som det, liksom. Jag vill inte framstå som nåt annat än den jag är.

Under hela Zoom-intervjun går Matti Ollikainen runt i sin lägenhet i Göteborg. Jag ser honom passera förbi tavlor på väggarna bakom sig jag känner igen att han redan passerat, genom dörrar han redan gått in och ut genom, tapetmönster han redan gått förbi en gång.