Medelålders magplask

Den äldsta deltagaren i Happy Divers är 60 år, den yngsta 20 år. De allra flesta har kommit via hoppskolan på lördagar som är ett slags prova-på för vuxna som är sugna på simhopp. När Situation Sthlm är på besök i Eriksdalsbadets hopphall är det sen måndagskväll och dags för träning. Uppvärmningen sker i torrummet med hopprep, kullerbyttor – både bakåt och framåt – hopp på trampolin och hopp på studsmatta. Det kan tyckas enkelt att studsa upp och ner som ett tänt ljus på en studsmatta, men det gäller att spänna hela kroppen annars tappar man balansen och fladdrar iväg. Kroppskontroll är A och O i simhopp. Gruppen mjukar slutligen upp med olika volter innan det är dags att gå ut i hopphallen. De ägnar lika mycket tid åt träning i torrummet som i bassängen.

Jonas Westerlind är yngst i gruppen. Tidigare höll han på med dans, men så blev han utan partner och bestämde sig för att pröva simhopp i stället.

– Jag är höjdrädd och tänkte att simhopp skulle vara bästa botemedlet. I dag, ett år senare, kan jag hoppa från femman utan vidare.

Många i gruppen säger att de var höjdrädda innan, men att de flyttat fram sina gränser vartefter och vant sig vid att utföra hoppen från högre höjder utan att tycka att det är läskigt.I hopphallen finns det 1-meterssvikter och hopptorn på 3, 5, 7 och 10 meter. Happy Divers håller till på de lägre höjderna 1, 3 och 5.

– Det är ett framsteg. Vissa av oss kunde inte ens dyka från kanten av bassängen när vi började, än mindre hoppa från en höjd, säger Kalle Björklund som är 36 år.

Vissa av oss kunde inte ens dyka från kanten av bassängen när vi började

När gruppen kliver ut i hopphallen duschar alla av sig ordentligt med ett munstycke som är så stort att det skulle platsa på en biltvätt. Sedan samlas de vid 1-meterssvikten. De får instruktioner av tränaren Emelie Wall att de ska göra volt framåt, volt bakåt, tyska med volt och så mollbergare. Det är full koncentration när Ted Lundberg gör sig redo på svikten för sitt första hopp. Han står länge innan han slutligen skjuter iväg och gör en volt framåt. Hoppet blir okej, men med visst ryggplask. Tränaren Emelie Wall ger honom feedback om vad han ska tänka på till nästa hopp.

– Ryggplask gör ondare än magplask. Första gången det hände trodde jag att jag skulle avlida för att det sved så. Nu har jag vant mig och det känns knappt längre, säger Ted Lundberg, 42 år.

Det vanligaste felet många gör vid trampolinen är att hoppa för långt ifrån den. Instinktivt vill man hoppa ifrån den för att inte slå i den på vägen ner. Men en trampolin skjuter i väg en så att man inte landar på den. Hoppar man framåt tappar man höjd i hoppet. Gång på gång säger Emelie Wall till gruppen: ”Hoppa lite närmare svikten”. Mårten Ajne torkar av benen mellan hoppen med en sämskinntrasa. Det är för att få bättre grepp vid hoppen. De som har hållit på ett tag brukar inhandla en sådan trasa. Simhopp är inte någon materialsport. Det är badbyxor och baddräkt som behövs. Merparten av männen i gruppen har svarta Speedo-badbrallor som sitter på plats. Men några tycker fortfarande att det känns lite jönsigt och har valt knälånga badbyxor.

– Jag hade bestämt mig för att aldrig ha Speedo på simhoppet, de badbyxorna var för de professionella hopparna. Nu efter några år har jag ändrat mig och köpt ett par. Hoppen blir snyggare och det är lättare att göra hoppen med dem, säger Peter Karlsson, 41 år. Dessutom tillägger Camilla Alsterklint att hon hört att man lättare får pungkläm när man hoppar i större variant av badbyxa. Innerbyxan i dem kan nämligen dra åt på ett högst otrevligt sätt när man slår i vattnet. Camilla Alsterklint började i Happy Divers för 1,5 år sedan. Hennes pappa var sugen på simhopp och hon hängde med. Nu längtar hon efter att få tävla mot andra utanför klubben, det måste hon vänta med tills hon fyllt 25. Att hon hållit på med gymnastik tidigare märks, hon har bra kontroll på kroppen.

När hoppen på svikten är avklarade är det dags för gruppen att ta sig upp i hopptornet på 5:an och göra fall framåt. Det är många detaljer att tänka på när man står där uppe och ska ner. En efter en faller de ner med huvudet före i vattnet och försöker komma så rakt ner som möjligt. Camilla Alsterklint får till ett bra nedslag och tränaren Emelie Wall säger att det bara väste i vattnet. Det är ett gott betyg.

– Det är svårt att veta själv om ett hopp blir bra eller inte. Vi blir ju inte direkt filmade som elithopparna. Ibland kan man tro att ett hopp är dåligt, men så säger tränaren att det var jättebra, säger Camilla Alsterklint.

Däremot säger gruppen att ett säkert tecken på ett bra hopp är att man kommer till botten på bassängen. Den är fem meter djup.

Får man inte väldigt mycket vatten i näsan av alla hopp?

– Näe, man lär sig att fräsa till precis innan man når vattenytan, säger Peter Karlsson

Den viktigaste säkerhetsregeln vid simhopp är att alltid simma in rakt under den höjd man hoppat ifrån. Med fyra hopptorn i samma bassäng kan det bli förödande konsekvenser annars. När Happy Divers gör sina övningar från 5:an har en man från en annan grupp plötsligt förirrat sig in under deras hopptorn. De ropar ner till honom att han måste simma inåt. Annars är simhopp, enligt dem själva, en sport med få skador om man jämför med till exempel korpfotboll. Någon i gruppen har spräckt en trumhinna vid en sned landning och en annan slagit knät i pannan vid ett hopp och fått sy ett par stygn. Bortsett från det vittnar alla om att de blivit starkare, vigare och smidigare sedan de började med simhopp.
Och så har de fått en bättre hållning. Någon har till och med blivit av med sitt ryggont.

Var känns det mest efter en träning?

– Om det är en dag som vi varit mycket på svikten kan det kännas i vaderna. Annars är man så där skönt trött i kroppen som efter en lång simtur i ett badhus, säger Ted Lundberg.
Ted Lundberg och Johan Jeverud resonerar vid bassängkanten om att simhoppen i dag blivit mer avancerade med fler volter och skruvar. De lovprisar den flerfaldige OS-medaljören Greg Louganis hopp på 80- talet. De var enkla, vackra och helt perfekta. Båda har sett filmer med hans simhopp på nätet. Där kallas de ”poesi i luften”. Det kanske inte är poesi i luften när Happy Divers är i farten, Men det är glädje, koncentration och helhjärtade insatser. När Kalle Björklund vågar sig på en och en halv volt framåt från 5:an får han spontana applåder av gruppen.