Mer barrskog än gränder

Bruno K Öijer
Och natten viskade Annabel Lee
Betyg: 4 (av 5)

På Imperiet-plattan Synd från 1986 presenterades Bruno K Öijer för en stor publik med ”Vykort”. Samtidigt som Joakim Thåström blottade en påtaglig inspirationskälla banade inspelningen vägen för Bruno K. Öijers eget genombrott med diktsamlingen Medan Giftet Verkar 1990.
 Sedan dess har Linköpingspoeten vårdat sin karriär väl liksom myten om sig själv, bejublad som gästartist på arenor och huvudattraktion på teatrar. Det blir inte mindre än fem kvällar med töjda vokaler på Södra Teatern i oktober.
Den svartklädda outsider-romantiken klär honom fortfarande, stramt förmedlad utan något behov av skiljetecken och fylld till bredden med metaforer. Men det som kan tyckas vara sökt på gränsen till poserande är fortfarande Öijers styrka.
Och natten viskade Annabel Lee vistas mer i barrskog än i redan utforskade mörka gränder. Dikter som ”Hänförda” och ”Höjt i Dunkel” framstår som helt oförställda med ett direkt tilltal. Den yttersta domen faller visserligen varje dag, men det finns ett påtagligt hopp att finna i formuleringarna. De allra sista raderna sammanfattar det förträffligt:

det är försent nu
det kommer alltid att vara försent
lyckligtvis