Min plats

– I den här korsningen, vid öppningen till Mariatorget, gillar jag att stå. Många känner igen mig, hejar och frågar om jag vill ha kaffe. Folk bryr sig och är extra trevliga just här, det bara är så, jag vet inte varför. Det är öppna och mjuka människor. Inför julen brukade jag åka in där de säljer granar, det luktar julstämning. Men jag är överallt i stan, jag vill se saker. Åker ofta Hornsgatan fram och tillbaka, till korsningen vid Ringvägen och står där en stund, sen tar jag andra sidan tillbaka till Mariatorget.

– Jag är paraplegiker, har bruten rygg. Jag är pilot och flög ett ultralätt flygplan som man kan göra loopingar med. Men jag kraschade i starten, såg inte en elledning. 7 000 volt, så jag kom ner naken för att kläderna brann upp. Det var över tio år sedan. Men det stoppade inte mig, själva rullstolsgrejen. Det var först när jag fick ett sår och blodförgiftning och samtidigt corona som jag blev av med lägenhet och allt efter att ha legat mycket på sjukhus.

– Jag har nog sålt tidningen i två år, jag vet i alla fall att det är två vintrar. Vintrarna glömmer man aldrig. Jag kör ju fast hela tiden. När det blev snökaos åkte jag ut ändå. Jag ger mig inte och åkte ut på vägen, men fastnade där. Inga bilar kom fram. Då kom det ett gäng från Polen och bar mig med rullstolen till tunnelbanan. Folk är faktiskt väldigt vänliga.