Min plats #264

Jag föddes i den här församlingen, Hedvig Eleonora. Vi bodde på Artillerigatan och jag var bara tre år när vi flyttade, men jag kommer ihåg kakelugnen. Det blev trångt med tre barn i ettan och mina föräldrar köpte ett gammalt stationshus i Dalarna. Där hade vi ett paragraf 12-hem med fosterbarn. Jag växte upp med tanken att man ska hjälpa andra.

År 2003 flydde jag tillbaka till Stockholm. Jag hade levt i misshandelsförhållanden. Jag kunde inte skriva mig på nån adress, han fick inte hitta mig, och därför är jag med i obefintlighetsregistret. Men jag måste skriva mig nånstans för att allt ska funka bättre. Jag skulle kunna skriva mig hos en församling, kanske Hedvig Eleonora. Då blir det som att gå tillbaka till rötterna. Jag kan börja om på nytt och göra nåt bra.

I ”mitt nya liv” vill jag ha ett förstahandskontrakt. Om jag hade möjlighet skulle jag välja det här området. Det är jättefint. Det är välbärgat folk som bor här och jag måste nog anstränga mig lite mer för att passa in. Det tänker jag är bra för mig, disciplin och sånt. Jag vill jobba med att hjälpa andra. Med den erfarenhet jag har kanske jag kan vara en tillgång i kyrkan också. När allting rasade och det var en kamp att få rätt stöd av myndigheter, fick jag mycket hjälp från kyrkor och människor där. För mig är Gud nånting som finns i oss alla, det är kraften som vi har gemensamt.

Det är ju också mäktigt att gå in i en kyrka när det är musik där. Musik betyder mycket för mig, eftersom min son ”är” musik. Jag hade precis fyllt 17 år när jag födde honom.

I dag håller han på med hiphop, hans artistnamn är Eksperiens och har skrivit låten ”Bring”, om utsatthet. Den har läkt honom. För två år sen blev jag farmor, då kände jag att jag ska förändra mitt liv.