En man som heter Erik byggde den här när det tog slut med hans tjej. Han hade ingenstans att bo. Men hon tog tillbaka honom och då fick jag ta över kojan. På somrarna är det skönt här, man hör knappt billjuden. På natten är det bara jag och naturen. Det är ingen som kommer förbi. Men raksträckan av stigen i början av skogen kallar jag för E4:an, det är där jag ibland kan träffa på nån. Jag har ett litet bibliotek här inne. Ibland sitter jag i öppningen och läser.

Jag gillar ljuset på sommaren, då slipper jag också slösa batterier. Jag laddar alltid ett batteripack på redaktionen. Jag brukar också sätta upp mobilen i taket så att jag kan se på kvällen. Det finns mycket här inne. Till exempel ett fotoalbum som jag har fått av min styvfarsa och här ligger en melodica. Jag skulle lära mig spela för några år sen, här stör jag ingen, det är bara djuren som kommer att hata mig.

En gång började det brinna utanför. Jag sprang och hämtade vatten i en liten skogstjärn, men fick ringa brandkåren. De kom med fyrhjuling med släp som kunde ta 300 liter vatten.

Jag har inte haft nån lägenhet, bara högst tillfälliga. Jag brukar säga att det går snabbare att spela bort hus och hem än att punda bort det. Jag började spela när jag var 13-14 år. Men jag gillade också att vara i skogen när jag var barn, mormor kallade mig för lilla skogspojken.