Titta dig omkring. Man måste ta del av det här – en oas i Liljeholmen. Det är en favoritplats för mig och min brorsa. Här kan vi chilla. Det finns ett kanadagässpar och ett svanpar äter bröd ur våra händer. Svanhannen är asfet, han kan vi klappa. När en barnfamilj hade med sig bröd sträckte han sig upp och snodde hela lådan.

Jag säljer tidningen i Liljeholmen, ofta sex-sju timmar om dagen. Det boostar egenvärdet. Har man arbetat hela livet och plötsligt inte kan det så saknas ju en bit. Den måste man försöka ta tillbaka. Jag har jobbat på dagis, särskola, byggen och olika teaterhus. Nu är min kropp trasig och jag tar några bärs för att döva smärtan. Men när jag hoppar i vattnet här är det som att det med kroppen aldrig hänt. Jag är gammal tävlingssimmare och har badat flera gånger i år.

Jag har ett eget säljkoncept – alla som köper en tidning får en sång på köpet, med gitarr eller a capella. De som inte har tid får ha en sång innestående. Ibland kommer det fram nån och ber om att få höra sin innestående sång. Det finns en genremeny att välja från, till exempel mountainsongs, country, mina låtar och låtar jag önskar att jag hade skrivit. Jag övar på gitarren varje dag, många gånger här vid Trekanten. Mina fötter, ben och halva ryggen är helt körda, men så länge mina händer är okej så finns ju glädjen kvar i livet.