Det är en bit bort från trafik och utsläpp, inte samma puls. Det bor en del gamla tanter och farbröder i kvarteret som köper tidningen. Och jag träffar många svenska turister. Det är ett lunchområde. Jag hade aldrig ätit indiskt innan den indiska restaurangen här bjöd mig på lunch, det var ju jävligt speciellt. Det fanns fattigstugor och barnhus här i mitten av 1700-talet. Det begravdes tydligen många barn kring Adolf Fredrik. Det är en otrevlig sak, men jag är fascinerad av historia. Varje gång kyrkklockorna ringer är det som att kvarteret skakar och barnänglar kommer upp ur sprickor i marken. Jag är inte kyrklig, men en annan kyrka här, Citykyrkan, har velat att jag ska komma på onsdagar, men då spelar jag schack. Min farsa spelade så jag visste hur man flyttar pjäserna, men jag är sämst i klubben. Det finns tolvåringar där som slår en. De övar på datorn hemma och sopar sen mattan med en.

När jag fick mitt första jobb som croupier på nattklubbar – Berns, Dailys, Café Opera – åkte jag och mamma till Drottninggatan för att köpa en kavaj. Man skulle vara välstruken. Senare gjorde jag praktik på A-pressens nyhetsbyrå. Då brukade vi käka på Drottninggatan. Det blev aldrig att jag tog examen från Journalisthögskolan, men det är kul att se klasskamrater i media. Jag är stolt över dem.