När jag vill ha egentid sätter mig på en bänk vid fontänen eller på torget här vid Karlaplan. Annars går jag till Tessinparken. Där är vi ett gäng, runt åttatolv stycken. Gemenskapen är bra, vi ställer upp på varandra. Första gången jag gick till Tessinparken var efter att jag lämnat papper hos vuxenenheten på Karlavägen. Jag fastnade där. Två i gänget är mina kollegor. Vi turas om att sälja Situation Sthlm vid Fältöversten.

”Det har varit Hey Baberiba”

Jag är egentligen från Linköping, men farsans jobb gjorde att vi flyttade många gånger. Jag tror att det är därför jag var ganska rastlös som liten. Så fort jag började rota mig och hitta kompisar var det dags att flytta igen.

Mamma dog när hon var drygt femtio år. Jag kunde inte hantera sorgearbetet, jag dränkte mina sorger. Ungefär samtidigt separerade jag och mitt ex. Det har varit ”Hey Baberiba” sen dess. En läkare som kollade min journal sa att jag borde ha varit jordgubbe för länge sen. Men vita perioder på behandlingshem och stödboenden har nog räddat mitt liv. Att sälja tidningen gör också att jag dricker mindre. Jag gör nåt vettigt - jobbar som säljare.

Jag brukar skoja och spela pajas, det tycker folk om. Det finns ju fördomar om att Östermalm är snobbigt, men det är överdrivet. Det är okej här.