Min Plats

Varje morgon cyklar jag en och en halv mil från Kolsva till Köpings centrum. Här går jag till organisationen Hela Människan för att hämta tidningar och surra en stund med folk. Tidigare sålde jag i Stockholm, på Klarabergsgatan vid Nils Ferlin-statyn. På nätet kollande jag runt i Sverige efter en lägenhet och såg en ledig i Kolsva, som är ett litet samhälle med 2 500-3 000 invånare. Och jag fick förstahandskontrakt, vilken känsla! Då hade jag legat i tält eller husvagn i åtta år, sommar som vinter. Det är ingen höjdare i regn och rusk och snö.

Jag frågade på Hela Människan om jag kunde sälja tidningen via dem här. Det blev grönt ljus, vilket var skönt. Jag säljer vid ICA Maxi och om jag är borta en dag undrar folk var jag tagit vägen – de bryr sig. Jag trivs bra i Köping. Det var skönt att komma bort från storstan. Jag gillar lugnet och har nära till skogen. Jag är uppvuxen på Österlen, där vi hade grisar, höns, hundar och katter. Sen har jag bott i Halmstad, Östersund och Stockholm på grund av olika jobb inom vården. Men efter att i Stockholm åkt ut från två andrahandslägenheter, eftersom den första jag hyrde av inte fick hyra ut i andrahand och den andra spelade bort hyrespengarna jag betalade in, slutade jag arbeta. Det gick inte att jobba natt och försöka sova på härbärge om dagarna.

Nu är det skönt att kunna stänga dörren om mig och brygga mitt kaffe när jag kommer hem för dagen. Då brukar katten komma. Han heter bara Kissen, han vill inte ha nåt annat namn. Och katter är envisa djur. Han har också varit hemlös. En dag satt han utanför min dörr och jamade. Nästa dag var han tillbaka. Jag frågade grannarna men ingen visste nåt, så jag köpte mat till honom och på den vägen är det – han flyttade in.