Min plats: Fatbursparken

Jag var ofta vid Fatbursparken när jag var fem år. Pappa jobbade på Sellbergs, som låg här, och jag följde med honom om dagarna. Jag hade för mycket spring i benen för att vara hemma med mamma. Hon jobbade som sömmerska och blev störd av mig när hon satt och sydde slipsar, rosetter och kuddöverdrag.

Farsan körde dumperbil och tömde sopconteinrar över hela staden. Jag fick stå i lastbilen och titta ut, tyckte det var kul. Vi bodde i Bergshamra, men tack vare farsans jobb fick jag se mycket av stan. Det var nog inte så vanligt att folk från förorten gjorde det på den tiden.

”Jag gillar att prata med äldre personer om hur det var förr.”

Innan de fick lastbilar hit åkte farsan med häst och vagn och körde skittunnor på Söder. Här vid parken låg lador och arbetarbodar, men nu är det annat som byggs här. Jag tycker att det är tråkigt att de tagit bort kulturen som fanns tidigare, det gamla Söder. Jag gillar att prata med äldre personer om hur det var förr. Ibland kan jag komma ihåg vilka kåkar de pratar om, att jag såg dem när jag åkte med farsan.

Jag började också köra lastbil sen, på samma firma. Jag har även jobbat som truckförare. Fick då betalt svart och frös in pengarna i fiskpinnepaket så att ingen skulle snoka rätt på dem på Älvsjö referensboende, där jag bodde. Jag har varit hemlös länge, sedan ett förhållande sprack och det blev för mycket tjohej. Men narkoman har jag varit i 40 år, jag är 51 år nu. Det har varit som min medicin för att jag ska vara lugn, min adhd är annars jättejobbig för mig.

Idag bor jag här i närheten, på Magnus Ladulås stödboende. Det är fint hos oss, det ser ut som en normal lägenhet ska göra. Varje dag går jag från Magnus Ladulås och genom parken på väg till Södra station där jag brukar sälja Situation Sthlm. Det blir lite nostalgi för mig att passera här.