Mina drömmar
– När jag fick reda på det kröp jag in under sängen, hittade lite av hans hår där och sparade det i en ask. Mina föräldrar sa att ungarna hade varit elaka mot honom och att han blev aggressiv, att det var därför, men jag litar inte riktigt på mina föräldrar där.
Hon har alltid älskat djur och känner att de betyder nästan mer än människor.
– De är inte falska som människor kan vara. Tycker de inte om en så visar de det, men tycker de om en så älskar de en, bara såhär enkelt. Man behöver inte göra sig till, de finns där ändå.
Detsamma har hon inte alltid känt för människor, eller som liten för vuxenvärlden.
– Jag ska inte säga att uppväxten var okej, för det var den inte. Mamma och pappa klarade inte av att ta hand om mig, jag var obstinat. Hade det varit i dag hade de säkert gjort på ett annat sätt, men då var det sjuttiotal och det skulle vara soc, fosterhem och familjehem. Jag tror att de visst hade kunnat klara av mig, de hade bara behövt lite mer resurser och stöd.
Sedan Angelina Lindberg blev vuxen har hundar alltid haft en stor roll i hennes liv. När hon och pojkvännen saknade ett hem bodde de i bilen med sina hundar.
– När polisen var där sa de alltid att vi skötte våra djur. Vi hade stora hundmatsäckar, de åt när de var hungriga. Vi har tagit hand om dem bättre än oss själva.
Särskilt speciell var Chippen. Angelina Lindberg var med från den dag hon föddes. Husse åkte in och matte kunde inte ta hand om valparna, så Angelina och hennes syster gjorde det i stället. När de sedan skulle säljas fick hon behålla Chippen som tack för hjälpen.
– Jag bar omkring på henne i en ryggsäck tills hon blev så stor att ryggsäcken gick sönder. När jag satt inne tog mamma och pappa hand om henne. Jag ångrar och skäms över att jag inte skärpte mig, att jag gjorde kriminella saker. Hon älskade mig. Jag måste leva ett långt liv för att kunna jobba igen det dåliga jag gjort.
Hon drömmer om att ha en gård på landet där hon och hennes pojkvän kan ta hand om djur.
– Jag tänker på personer som oss, men som sitter inne eller är på behandlingshem och som tillfälligt inte kan ta hand om sina djur som de älskar. Jag skulle vilja hjälpa dem så att de vet att djuren är trygga och har det bra.
I dag bor Angelina Lindberg hos sin mamma i Stockholm och särbon bor i Västervik med deras hund Nelly. De flyttade isär efter att hennes syster gått bort.
– Jag vet inte om det var hennes död som tog knäcken på pappa, men tio månader senare var han också död. Mamma klarar sig inte själv, så jag flyttade hit för att ta hand om henne.
– Jag älskar min mamma och vill inte svika henne på nåt sätt, men jag kan inte ta hand om henne för evigt. I framtiden vill jag bo med min särbo i det där lilla huset som jag drömmer om. Med några höns, getter och massa hundar och katter.
