Mitt livs historia
Jag vill berätta för er för att jag har märkt att ni köpare är mycket jordnära. Jag har sålt till många som köpt tidningen för första gången av mig. Varje gång det hände undrade jag, gillade de tidningen eller tyckte de synd om mig? Många av dessa hade svarat på min fråga som jag gärna velat ställa. En man i 50-års åldern sa;: ”jag är simhoppare”. Han ville gärna läsa artikeln om medelålders ryggplask på sidan 14 i nummer 206, och andra köpare som brukar köpa tidningen sa att de gillar tidningen. ”Det är en bra tidning”, brukar de flesta säga. Det gläder mig att folk köper tidningen för att de gillar den och de får något tillbaka för sina pengar.
Jag ska inte avslöja era hemligheter om ni öppnat era hjärtan för mig.
För att inte glida från titeln som är ”mitt livs historia” måste jag hålla den röda tråden. Det är nog med smicker nu. Det är många av er som har berättat för mig under en kort tid, så mycket att det räcker för en duktig författare att skriva filmmanus eller roman. Men nej, jag ska inte avslöja era hemligheter om ni öppnat era hjärtan för mig. Jag vill berätta för er en massa konstiga saker som jag varit med om. Jag kommer inte att kunna berätta allt för er i en artikel. Men jag ska försöka skriva lite om mig varje gång, om de ansvariga går med på det. Alla människor har varit med om en hel del, de flesta har försökt hålla sig på en rak linje. Det går upp och ner för alla naturligtvis men för mig känner jag att jag pendlar mellan botten och toppen nästan hela tiden. Åtminstone i min hjärna.
För att berätta för er om mitt livs historia måste jag ju presentera mig. Jag heter Mikael Sirviö, jag är född i gamla stan i Casablanca, Marocko. Ni undrar säkert hur en marockan kan ha fått det namnet. Jag har bytt namn från Cheikh Abdelkader till Mikael Sirviö. Jag ska inte gå in på varför jag gjorde det, just nu, det kommer sedan. Jag ska inte dölja något. Jag har tre bröder, två systrar och en adoptivdotter som älskar att kalla mig pappa. Hon kommer snart att fylla tio år.
Jag kom till Sverige 22 mars 1997 och klarade SFI på åtta månader. Jag gick en kurs som hette ”Spring efter ett bättre liv i Sverige” och efter det jobbade jag som personlig assistent. Jag har även gått restaurangutbildning, jobbat inom catering där jag var arbetsledare under en tid och sist som vårdbiträde.
Jag älskade att jobba med äldre människor för de var trevliga. De berättade mycket om gamla tider och jag behövde ett jobb och en lön. Varför jag slutade och varför jag blev sjuk återkommer jag till.
Jag tror jag måste sluta för denna gång, jag måste ut och sälja.
