Negativ för mindre
”Trump: Historiens sämsta mörkläggning”, står det i tidningen. Mörkret finns överallt. Det är så lätt att bli världsdeprimerad. Broschyren om att förbereda sig inför krisen ligger fortfarande kvar i tidningshögen. Katastrofen går alltid att hitta för den som letar. När ”tänk om” kommer i rullning kan precis allt gå åt helvete. Tänk om jag missar flyget, tänk om mina brorsdöttrar dör, tänk om jag misslyckas, tänk om jag blir överfallen. Tänk om rubriken i tidningen handlar om mig en dag.
Plockar undan frukosten och tar på mig ytterligare två lager kläder, lägger ett paraply i väskan, för det blir säkert regn. En kan bli negativ för mindre. Letar mobilen. Hittar mobilen i kylskåpet. Det är så det blir i november. Och när regnet senare börjar falla (vad var det jag sa?) och vinden blåser sönder 39-kronorsparaplyet är det lätt att falla för frestelsen att säga det som ett ex alltid sa när hans tåg blev försenat: ”fuck my life”. Han drack öl i restaurangvagnen för att stå ut med att tåget fuckade upp hans liv. En klunk whiskey hade kunnat värma mig inifrån nu när vattnet tränger in i glipan vid skosulan. Men vad är en vattenpöl i Stockholm mot en översvämning i Spanien. ”Linda Bengtzings egna skräckbilder från förstörelsen” står det i tidningen. ”Hon och sambon åkte ner för att koppla av – och hamnade mitt i dödsdramat.” Möbler, väggar och kläder är söndermöglade. Inte ens Linda Bengtzing kommer undan.
Vid tunnelbanestationen försöker jag blippa gymkortet i spärren. Det är så det blir i november. ”20-tal skadade när rulltrappa skenade”, står det i tidningen. Man vet aldrig när det jobbiga händer. ”Moderna Museet driver mig till vansinne”, står det i tidningen. Vi klagar på varandra, oss själv och andra. Det är för kallt, vi är för tjocka, det finns så många som gör fel och det blir stopp i trafiken. En kan bli negativ för mindre. ”FN: Föroreningar dödar två arbetare i minuten”, står det i tidningen. ”Brudgum våldtog kvinna på den egna svensexan”, står det i tidningen. ”Han släpper loss hatet i sambarepubliken”, står det i tidningen.
Var är samhället på väg? Det säger alla. Världen går under. Hur blir november i framtiden? Det är så lätt att bli pessimist, det är så lätt att tänka ”tänk om”, det är så lätt att tro att allt bli värre när vi hela tiden matas med hemskheter. Vi blir vad vi äter. Terrorism, kärnvapen, social oro, arbetslöshet, främlingsfientlighet, finansiella kriser. En undersökning visade att bara tio procent av svenskarna tror att världen blir bättre. Men faktum är att väldigt mycket går åt rätt håll. Fattigdomen minskar, läskunnigheten ökar, hälsan blir bättre, friheten större. Men en långsam positiv förändring ger inte slagkraftiga rubriker. ”Fler människor är friska i dag än i går”, står det inte i tidningen. Världen är en bättre plats nu än den var då. Det kan vara bra att påminna sig om det när mörkret tar över. November var inte bättre förr.
Och om inställningen är ”fuck my life” finns det risk att det är just ”fucked” livet blir.
