Nyskriven

När Sogand Sasanpour flyttade från Borås till Stockholm bodde hon i närheten av kvarteret Linjalen – ett kvarter med gråa hus och bilfria, gröna innergårdar som hon kom att tycka om. Men en plats som många stockholmare knappt vet existerar, trots att det är en del av det eftertraktade Södermalm. Där bor romanens fru Dariia med sin make och sina två söner.

– De är en familj som inte har samma förutsättningar som många andra i innerstan. De rör sig i skuggorna runt den riktiga staden och bor på en plats som inte anses fin. Men livet pågår där och människorna försöker hantera sin tillvaro. Det finns fler platser som Linjalen mitt i allt det där som vi tycker är Stockholms innerstad.

Hennes drivkraft med boken har inte varit att lyfta en specifik historia eller ett specifikt ämne utan ett starkt behov av att skriva, och för första gången prova att skriva riktigt långt. Tidigare har hon skrivit krönikor och lite noveller till husbehov. Det var idén om pojken Kim som blev startskottet till boken.

– Kim är en genomgod människa och jag undrade vad som behöver finnas och inte behöver finnas för att en människa ska fortsätta vara genomgod i olika situationer. Jag tänkte att en sån person nog drar till sig faror och också drar till sig motsatser. Människorna i romanen står av nån anledning inte ut med en sån som Kim. Och hans storebror Frank är beskyddaren. De är lika varandra, men ändå inte. Kim använder händerna till att rita, Frank använder dem till att slåss.

Personerna i boken är inte hämtade från faktiska människor hon mött i sitt arbete som brottmålsadvokat. Men hon tror ändå att hon haft nytta av sitt arbete när hon skapat personerna i boken.

– Karaktärerna består av skärvor som jag har plockat ihop och sedan har jag lagt till och dragit ifrån.

Boken Hennes söner är också berättelsen om Kim och Franks mamma, fru Dariia, som en gång i tiden – innan hon kom till Sverige – skrev dikter och studerade till journalist. Nu är hon missnöjd med livet som inte blev som hon tänkt, och på maken som inte är som hon vill att han ska vara.

– Det finns en inre konflikt i karaktärerna. Det har en strävan bort, men de står kvar. De är på flykt och jakt efter nåt begripligt.

Sogand Sasanpour har hållit på med boken under två års tid utan att nästan något vetat om det. Hon har skrivit på kvällar, helger och annan ledig tid. Hela boken var klar innan hon skickade manuset till förlaget.

– Det har varit svårt ibland att berättiga för mig själv all den tid jag lagt ner på att skriva. Det är väl så med skrivandet. När man skriver upptar det en och när man inte gör det upptar det en också. Men medan berättelsen växte fram pratade jag i stort sett inte med nån om den, jag ville inte höra mina idéer, bara skriva ner dem.