Osäkerhet inför drogfri sexualitet

– De flesta vi har intervjuat känner sig väldig osäkra på hur den sexuella praktiken som drogfri ska se ut. De har annorlunda erfarenheter och är osäkra på vilka spelregler som gäller – de är rädda för att göra fel, säger Anette Skårner, docent i socialt arbete, som har gjort studien tillsammans med professorerna Bengt Svensson och Sven-Axel Månsson.

Hälften av kvinnorna har tidigare haft amfetamin som huvuddrog och den andra häften heroin, vilket har haft olika inverkan på deras sexliv. Sexualiteten är förstås komplex, men generellt beskriver de att amfetaminet har en stimulerande effekt, ger bättre självförtroende och får dem att släppa på hämningar.

– När de blir drogfria är det en ambivalent upplevelse, å ena sidan kan de ha en känsla av att sex var bättre förr, men också att den upplevelsen är skamfylld. Att man uppfattar sig som skadad eller att man har fått en snedvriden syn på sexualitet.

De som använde heroin beskriver att sexlivet tonades ner och ibland försvann. Lusten tynade, de kände inte mycket fysiskt och det var svårt att få orgasm. Det var heroinet som var själva upplevelsen.

”När jag inte var påtänd mådde jag för dåligt för att ens tänka på sex, när jag var påtänd mådde jag för bra för att ens tänka på sex”, berättar en av kvinnorna i studien.

Det är en mansdominerad värld som har lett till att flera känner en misstro mot män. Några har också erfarenhet av prostitution vilket påverkar hur de ser på sexualiteten.

Hur hanterar kvinnorna den sexuella osäkerheten vid drogfrihet?

– Det mest påtagliga mönstret är att de drar sig undan och lever ensamma. Ett annat sätt är att hitta en partner som har haft problem med sin sexualitet eller som inte ser sexualiteten som så viktig, säger Anette Skårner.

Några har levt i destruktiva relationer och säger att de nu vill ha en relation som bygger på vänskap istället för en stor passion. De flesta lever i en relation med en partner som också har använt droger.

– Det här blir en slags gemensam issue, kan man säga.

För också männen känner en stor osäkerhet, visade en studie av samma forskargrupp från 2014.

”Det här diskuteras knappt i de behandlingsprogram som de deltagit i.”

– Men osäkerheten ser olika ut. Hos männen finns det en rädsla att inte vara potent. Den prestationsorienterade sexuella praktiken, med en heteronormativ pornografisk karaktär, som framförallt finns i amfetaminkulturen, har gjort att de är rädda att inte längre kunna leva upp till den typen av maskulinitet. Men där finns också en skam över vad man varit med om, säger Anette Skårner.

När osäkerheten hos männen framförallt handlar om potens, handlar det hos kvinnan mer om attraktion och synen på sina kroppar.

– Det här diskuteras knappt i de behandlingsprogram som de deltagit i. Inom tolvstegbehandling nämner flera uttrycket: ”byxorna på det första året”, men avhållsamheten förklarades aldrig för dem. Den förklaring vi får är att man ska koncentrera sig på att jobba med sig själv, men jag har svårt att undgå en idé om att det finns något väldigt moralistiskt i detta, säger Anette Skårner.

Om sexualitet tas upp inom behandlingen så ligger fokus på det negativa, som risktagande, prostitution och sexuella övergrepp.

– Att tala om sexualiteten som en positiv del av livet och hur det är att ha sex utan prestationshöjande droger, eller om den förlorade sexlusten till följd av medicinska substitutionspreparat, är däremot sällsynt. Många klagar på att de inte har fått den hjälpen.