Ovanlig familjeskildring i förorten

I Fisksätra bor Amadeus med sin mamma som är en blåblodig prinsessa, hans far som är atomfysiker från Egypten, två yngre syskon och schäfern Felix. Till skillnad från många familjeskildringar i förorten andas denna överklass mitt i underklassen. Det adliga arvet krockar med familjens knapra och stundtals skitiga tillvaro. Men barnen ska gå i stans finaste skola. Amadeus börjar Franska skolan, där han blir han mobbad. Varje dag kommer han hem till en våldsam far som frågar: var du bäst i klassen i dag? Och som inte nöjer sig med mindre än så. Och till en mamma som alltid är sjuk, som säger att hon inte är gjord för att leva och som helst inte vill lämna lägenheten.

Det adliga arvet krockar med familjens knapra och stundtals skitiga tillvaro.

Berättelsen om den lillgamla Amadeus, som tvingas ta ansvar för småsyskon och hund, varvas med berättelsen om Amadeus 30 år. Han som gifter sig och ska bli far. Rädslan att bli som sin far. Vad har han ärvt och vad betyder blodsband? Vilka konsekvenser har det fått? Och vad händer när han vill hjälpa en väninna och hennes tjej att få barn?

Det är en smärtsam och kärleksfull bok. Och underhållande. Augustin Erba krånglar inte till det, han beskriver hur det var, utan självömkan eller ilska. Trots att den är över 500 sidor lång och tar upp ämnen som psykisk ohälsa och misshandel, så känns den ändå inte alls tung. Och även när klockan är för mycket tänker jag: bara ett kapitel till.