QAISAR MAHMOOD

Efter att han fått frågan av ett passerande matbud om han är pakistanier – och först nekat, trots den broderade pakistanska flaggan på ryggsäcken – började han fundera. På varför det var just så många pakistanier som jobbar som matbud i Stockholm.

– De är verkligen ingen stor folkgrupp i Sverige, men jag blev intresserad av hur just etnifiering och såna här kluster kan uppstå.

Dessutom hade han upptäckt – och det hade börjat skava i honom – att människor, både i hans privata krets och i ett mer offentligt samtal, målade berättelsen om matbuden i mestadels mörka färger. De var offer, fast i ett hemskt och utsugande system.

– Mina föräldrar hade ju åttio och nittiotalets motsvarande, lågtröskel ströjobb. Det här är ju inget nytt fenomen, den här typen av jobb har alltid funnits.

Men det här parallellsamhället syntes inte på samma sätt förr. Därför ville han undersöka det. För att försöka förstå människorna och deras drömmar och mål och hur de hamnat i de här jobben.

– Jag förstod att om jag ska skildra det här så måste jag själv jobba med det. Man måste känna det i kroppen för att förstå det.