Rök, böner och beats

I bland ringlar sig kön ända från Storgatan upp mot Karlavägen. När sedan de väldiga kyrkportarna öppnas och folk strömmar in i kyrkan är Olle Liljefors iklädd sin prästskrud och är dj, spelar musik som passar kvällens tema.

– Ofta kommer människor in i en kyrka med vördnad, men också med en rädsla för att låta och ta plats och de sätter sig längst bak. Jag vill avdramatisera rummet litegrann.

Men mässan handlar inte om att han ska vara dj, det är sång från kören och musik från orgeln som fyller den över 280 år gamla kyrkan med det 30 metrar höga kupoltaket.

När Olle Liljefors för fyra år sedan fick jobb som präst i Hedvig Eleonora församlingen ville han egentligen ha technomässor där, precis som han tidigare hade haft i Katarina församling. Housemusik och rökmaskiner. Men Hedvig Eleonora är för gammal och känslig, här tillåts inte rök. Och för Olle Liljefors var röken halva grejen. Det blev musikmässor istället, varje gång en artist som tema.

– De här vackra kyrkorna står ju sorgligt nog ganska halvtomma och på fredagskvällarna var Hedvig Eleonora stängd och låst. Samtidigt som jag såg ungdomar och unga vuxna dra runt på gatorna här. Vi har också problem med en drogkultur här på Östermalm. Tänk att få erbjuda nåt annat en fredagskväll. Inga åldersgränser, inga dörrvakter. Alla är välkomna. Det är festligt, men det finns ett djup, där vi kan mötas över generationerna.

Tillsammans med organisten Ulf Norberg, och efter att ha övertalat kören – som brukar framföra klassiska stycken och nu bads sjunga Metallica och Kent – körde de igång HedvigPuls. Först ut var ABBA. Därefter Avicii. Hyllningen till Tim Bergling, som hade bott i församlingen, drog till sig 3 000 människor. De höll två gudstjänster den kvällen, ändå var det cirka 1 000 personer som inte fick plats.

– Det händer nåt med rummet när det är knökfullt. Man förstår att det är det här kyrkorna är byggda för. Akustiken och känslan blir en annan. Kyrkan har varit fylld till bredden och i höst utökar de konceptet till varje fredag. – Vi tycker att det är lite som Så mycket bättre, fast i kyrkan. Vi tar in musiken och gör den på kyrkans vis. Kyrkomusiken möter popmusiken. Jag tror också att vi kan möta Gud lika mycket i Metallica som i Bach. Vi ska inte begränsa oss, utan i stället hitta nya vägar.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #264