Samtiden i blyerts
Med sina blyertsteckningar lyckas konstnären Sara Moum kommentera så väl samtiden, som få oss att vända blicken inåt. Hon har precis avslutat sin första separatutställning på Galleri Ingela S på Klara Östra Kyrkogata, men är tillbaka där igen i jubileumsutställningen i november. Hennes teckningar har tidigare visats på Liljevalchs vårsalong och Östergötlands museum.
– Jag har alltid suttit hemma och ritat, men aldrig riktigt tänkt på att det finns konstutbildningar. Sedan snubblade jag över Ernst Billgrens bok ”Vad är konst?” och fastnade vid svaret på frågan ”När kan man kalla sig konstnär?”. Ernst svarade: ”På torsdag”, det var på en onsdag så jag tänkte: Då börjar jag i morgon. Sedan skickade jag in mina verk till Östergötlands museum som ville visa dem. Det är tre år sedan, och när jag visade dem kändes det som att det var första gången jag kom ut som mig själv.
De detaljrika teckningarna, exempelvis den varsamt frammejslade bilden på en vit kanin som hänger upp och ner i en snara, ackompanjeras av text med hög igenkänning, som: ”Nä, men det här, det är ingenting, jag mår fint”. Medan exempelvis verket ”På hemmaplan” föreställer en man med ett tandkrämsleende och en ledigt uppknäppt skjorta, följt av den finstilta texten: ”Det totala utanförskapet är det enda jag nånsin känt mig hemma i”.
Skam och utanförskap är ofta de sista känslorna som människor vill visa
– Skam och utanförskap är ofta de sista känslorna som människor vill visa. Därför anstränger man sig som bara den för att förstärka motsatsen.
Gemensamt för flera av Sara Moums verk är att de kretsar kring just det introverta – kring avståndet mellan den inre bilden, det man känner, och det krispiga, lyckade som presenteras utåt. Ensamhet, utanförskap och olust möter tonårs-selfies, folkhemsnostalgi, soliga semesterporträtt och bröllopsfotografier. Hon tilltalas av det lågmält absurda och tycker att författaren PO Enquist i detta avseende är ”världens roligaste man”. Ofta lånas motiv, stämningar eller känslor ur egna familjebilder, främst från 60- och 70-talen. Flera av verken föreställer en och samma, kvinna – hennes egen mamma.
– Min mamma fick cancer när jag var nyfödd och dog när jag var sju år. När jag ritar av henne känner jag en närhet till henne. Det är som att jag skapar, eller återskapar, en relation till henne.
Fotnot: Sara Moum ställer ut på Galleri Ingela S:s jubileumsutställning i november. Se mer: saramoum.se.
