Science söder

Cykla uppför Götgatsbacken – den dagliga motionen. En dubbel macchiato och en fruktdrink med kiwi, banan, blåbär och apelsin – ”så tjock att ett sugrör kan stå mitt i” – den dagliga beställningen hos Kaffe på Sankt Paulsgatan. Carl Johan De Geer tycker om rutiner och är inte mycket för att resa utanför Stockholm.

– Det kan bero på att jag var diplomatbarn och tvingades byta skola och vänner vart tredje år. Det gör att jag gärna vill rota mig på ett ställe.

Rotad är han på Södermalm. Hit flyttade han innan ”bostadsrätten var uppfunnen och hyresrätten fanns som ord”. Nu bor han med ”Slussenrenoveringen” precis utanför dörren. Det är också i de här kvarteren boken Tellus-syndromet utspelar sig. Allt börjar på Mosebacke torg, där ”CJ” och hans fru Marianne dricker kaffe. I ett block ritar han av vattentornet. Precis som CJ är verklighetens Carl Johan intresserad av Ferdinand Bobergs arkitektur. Men CJ är lite mer ”nördig”. Något händer, CJ faller till marken och polisen hittar en ”sprängteckning”. Därefter: förhörsrum under Rosenbad, terroristmisstankar, hypnos och en utomjording vid namn Ho-Jaj som tar över CJ:s kropp.

– Jag har varit science fiction-entusiast sen jag var tonåring, säger han och påpekar sedan att män har varit dominerande inom science fiction och att han försökt tänka på det.

– Till exempel lät jag Säpokvinnan och Säpomannen växla namn med varandra efter att jag skrivit klart förhöret med CJ. Och bokens rymdvarelser som bor 900 ljusår bort byter kön med jämna mellanrum. Ho-Jaj är mamma/pappa och Me-Du-Za är dotter/son.

– Det här är ju faktiskt kukar, säger han och pekar på bokens framsida och hornen i pannan på rymdvarelsen. – Rätt vad det är kommer nån att märka det och ta bort boken från bokhandeln.

Omslaget är tecknat av Jan Lööf, som också förekommer i berättelsen. Här återfinns fler kända namn, till exempel Håkan Hellström.

– Jag har illustrerat hans sånger i en bok som kom förra året. Han har frågat om jag vill spela trombon på scenen. Jag sa nej, jag spelar ju falskt. Han sa: det gör inget, jag sjunger falskt. Men jag vet av erfarenhet – i 29 år var jag trombonist i ett band som hette Blå tåget – att jag kan dra med mig andra åt falskt håll. Jag vill inte förstöra för honom.

Carl Johan De Geer pratar på, berättar anekdoter från filminspelningen av Tillsammans med Lukas Moodysson, där de byggde om ett helt hus och skådespelarna var gröna i ansiktet efter krokiga vägar, eller när IKEA sålde tyger gjorda av 10-gruppen och Kamprad-kontraktet som inte tillät mer än trestjärnigt boende och inget gratis tyg till textildesignerna, däribland Carl Johan De Geer.