”Ska kännas som en tidsmaskin”

Harry Kvist, antihjälten i Martin Holméns ”Clinch”, är ingen sympatisk typ. Till en början. Samtidigt är han ett välkommet tillskott i deckargenren, som av tradition präglats av heterosexuella män, ofta poliser, som ligger i skilsmässa. Harry Kvist, före detta boxare med en lovande karriär, föredrar män. En preferens som i 1930-talets Stockholm inte accepteras – vare sig socialt eller av ordningsmakten.

– ”Clinch” är både en hyllning till och en lek med stereotyperna i den riktigt hårdkokta amerikanska deckaren. Jag ville att min bok skulle vara som om Raymond Chandler fått en oäkting med Moa Martinson, säger Martin Holmén och ler.

”Clinch” är en våldsam, smutsig skildring av 1930-talets Stockholm. Det är första delen i en trilogi om den trubbiga och våldsidkande antihjälten Harry Kvist.

– Det finns skildringar av homosexuella i överklassen, men inte i arbetarklassen. Men det måste ju ha funnits homosexuella även i arbetarklassen. När det uppdagas att han föredrar män får Harry Kvist sin karriär förstörd. Hans familj tar avstånd från honom. Samtidigt är han ingen kliché – ingen ”gullig bög”, han är rå och våldsam.

”Det var inte bättre förr, det var inte bättre före gay- eller kvinnorörelsen.”

Martin Holmén, i grunden lärare i historia, funderade länge på i vilken tid han skulle placera sin berättelse.

– Jag vacklade mellan huruvida jag skulle skildra Stockholm före eller efter andra världskriget. Jag valde 1930-talet, inte minst för att fattig-Sverige var så otroligt polariserat. Och så finns det likheter mellan 1930-talet och i dag. Ändå var klasskillnaderna enormt mycket större då. Samtidigt är de högerextrema vindarna i Sverige starkare i dag än de var på 1930-talet, säger Martin Holmén och tillägger:

– Som historielärare har jag ingenting till övers för hur somliga glorifierar historia i dag. Det var inte bättre förr, det var inte bättre före gay- eller kvinnorörelsen. Vi har fått det så extremt mycket bättre. Det var bara 60-70 åren sen det fanns kåkstäder runt omkring i Stockholm. I början av 30-talet hade Sverige 100. 000 luffare, på en befolkning som var betydligt mycket mindre än nu.

I ”Clinch” har Martin Holmén placerat Harry Kvists hemkvarter i Sibirien. Ett av de få områden i Stockholm där författaren själv aldrig bott.

– Det är en klassisk arbetarstadsdel med ett coolt namn. Området kallades Sibirien, för att inga transporter gick dit. Men jag fick göra otroligt mycket research. Jag ville beskriva miljöerna så noga att det känns som en tidsmaskin, om än en jävligt sunkig, gammal tidsmaskin.