Steg för steg

I novembernumret 2018 av Situation Sthlm publicerades ett reportage om kondoleansboken som ställs fram i säljarnas café varje gång någon dött. En av dem som figurerade i den reportagetexten både med namn och bild var Nina, en av Eva Kullmers vänner.

– Jag kände henne sen 2012 när jag började sälja.

Och Nina var också den hon i många år delade försäljningsplats med, precis vid sidan av den grå tidningslådan av metall utanför Pressbyrån, till höger i entrén till Mariatorgets tunnelbana, uppgång Polishuset.

– När Nina dog skrev jag i kondoleansboken, hon är den jag känt bäst av säljarna. Jag var den första som skrev i boken då.

Efter hennes död höll sig Eva Kullmer borta från säljplatsen i tre veckor. Hon visste att hon skulle få en massa frågor om Nina från många av de stamkunder de under åren gemensamt jobbat upp en relation till. Hon kände att hon behövde sörja klart själv först innan hon orkade gå tillbaka och möta dem.

– Efter en stund stannade en kvinna och frågade om Nina, undrade vart hon tagit vägen och varför hon inte sett henne på ett tag. Jag berättade att hon dött. Kvinnan började gråta och kramade mig och jag fick trösta henne, gav henne en tidning.

Fortfarande – och så var det även när de delade på försäljningsplatsen – är det Eva Kullmer som tar det tidiga morgonpasset. Hon är oftast där redan klockan sex på morgonen för att stå där när den första vågen pendlare kommer uppför rulltrapporna eller in från Torkel Knutsonsgatan. För hon vaknar tidigt. Har svårt att sova. Hon har dragits med astma i många år, för några år sedan konstaterade läkarna att hon har Kol. Och för ett drygt år sedan insjuknade hon hastigt i en allvarlig lunginfektion, forslades i ilfart till sjukhus – i ambulansen uppmättes 41,9 graders febertemperatur – och sövdes omedelbart ner och placerades i respirator. Efter sjutton dagar vaknade hon. Men det som fortfarande stör hennes nattsömn – där av de tidiga morgnarna – är vetskapen om att detta kan, och enligt vad läkarna sagt till henne, förmodligen kommer att hända igen.

– Det är inte så att jag blir förkyld innan, det är bara en bakterie som sätter sig direkt på lungorna. Det är Kol: en som gör att det blir så, att jag är infektionskänslig. Nu har jag lärt mig att känna igen tecknen. Det är jättejobbigt att leva med det här.

– Men jag har fått för mig att jag blir mindre infektionskänslig av att sälja tidningar, jag träffar ju en massa människor.

Eva Kullmers telefon ringer. Det är sömnpsykologen. Den bokade tiden till sömnterapin måste ändras.

– Jag är ju rädd att dö mitt i natten, att det ska ske igen och lungorna bara ska kollapsa. Framför allt sen jag fick reda på att det är vanligast att lungorna lägger av på natten.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #258