Stenhårt parkliv

Den lilla parken Solbrännan i Älvsjö gör skäl för namnet denna sommardag. I den gassande solen arbetar Stefan Jonsson och hans kollegor från Nord Skateparks med att gjuta det sista av en ny skatepark. Bland murhinkar och slevar ligger en nyss använd skateboard, så mycket av parken är redan färdig.

– Det är inget speciellt med konstruktionen. Vi bygger upp allting i grus och formar, armerar och gjuter. Det är det vanliga sättet, säger Stefan Jonsson som är arbetsledare på Nord Skateparks.

Trots att Nord Skateparks, som har kontor i Nacka, knappt har funnits i tio år har företaget redan anlagt över 30 parker för skateboardåkning över hela Skandinavien.

– Vi som jobbar med det här är alla skejtare. Det är så vi har kommit in i den här branschen, och sen har vi väl alla lite olika hantverkarbakgrund. Det är verkligen ett roligt jobb och vi bygger ju för vår egen skull eftersom vi själva använder parkerna, säger Stefan Jonsson.

Han beskriver arbetssättet som lite annorlunda än vanligt betongarbete. Betongen sprutas upp genom en slang med lufttryck som är kopplat till ett munstycke för att sedan formas.

– Det är ett hantverk att känna att böjen blir bra, man ser ju vad som funkar.

Skateboardåkningens popularitet i Stockholm gick länge upp och ner sedan den första stora vågen i slutet på sjuttiotalet då Gallerian i city blev en välbesökt plats för så kallad street skating, åkning i gatumiljö. Sedan slutet av nittiotalet har antalet åkare legat på en mer jämn nivå.

– Förut var det mer som att det kom en generation som skejtade men nästa gjorde det inte, men nu har sporten vuxit så pass mycket att det inte blir lika stora svängningar. När jag växte upp och började åka fanns det ingen tävlingsscen på samma sätt som nu, men nu finns det riktigt stora tävlingar. Skateboard är till och med en OS-gren i Tokyo 2020 och det tycker jag är helt rätt, för mig är det är verkligen en idrott, säger
Stefan Jonsson.

Han menar att parkåkning är den starkast rådande trenden bland skateboardåkarna och att åldrarna varierar. Det kan vara allt från småknattar till 50-åringar, så kallade gubbskejtare, i parkerna. Stämningen är oftast god, främst genom kutym och en mängd oskrivna regler, men det kan uppstå konflikter. Skateboardförbundet avråder från att låta skejtare och kickbike-åkare, som oftast är yngre, samsas på samma yta då det finns risk att det blir för trångt och då lätt kan uppstå skador till följd av en krock mellan åkare. Den nya skejtparken vid parkleken Nybygget i Gubbängen hann knappt öppna innan det blev tjafs mellan skejtare och kickbike-åkare trots att Stockholms Stad satt upp ett tidsschema. Varannan dag är det kickbike mellan 12 och 17 och skateboard mellan 17 och 22 och varannan dag tvärtom. På förmiddagarna får alla åka.

– Jag har själv inga problem med att det springer runt ungar och leker, men jag väljer bort vissa parker under tider då jag vet att det kommer att vara mycket barn och kickbikes. Det är väl så där med allting, jag läste en insändare där det klagades på att det är barn som leker på stadens utegym, säger Stefan Jonsson.