Ogjort och gjort

Jag har aldrig legat på sjukhus.
Inte suttit i fängelse.
Inte ens – vad jag vet – varit föremål för något större polisärt intresse, har inte ens slängt lite brådmoget käft med en konstapel under någon mellanölsyvig ungdomsperiod.

Har aldrig haft alla rätt på ett prov.
Aldrig lärt mig, eller haft muskelstyrkan, att skjuta ett slagskott med sådan kraft att pucken lämnat isen och flugit i luften. Har heller aldrig skruvat in en hörna direkt i mål. Eller slagit ett servess, en hole-in-one eller i tävlingssammanhang ställt någon schack matt.
Jag har heller aldrig kört bil i över 200 kilometer i timman. Eller motorcykel.
Aldrig känt mig bekväm – varken rytmiskt eller strikt anatomiskt – på ett dansgolv.
Och jag har aldrig haft ett eget husdjur.

Jag är inte konfirmerad.
Har inte gjort lumpen.
Jag har aldrig hoppat från tian i ett badhus. Eller ner i vattnet från någon extremt hög klippavsats utomhus.
Aldrig snattat.
Jag har aldrig sovit någon eller några nätter på trottoaren utanför ett biljettkontor och vakat in biljettsläppet inför en favoritartists Sverigebesök. Men jag har vid ett flertal tillfällen – det här var när Televerket var en existerande myndighet och operatörer utförde telefonitjänster – beställt samtal till Svala & Söderlund ett visst klockslag när biljetter släppts. Till slut började dock för många utnyttja den tjänsten och det gick till slut inte att beställa samtalen. Men det funkade en period.

Jag har aldrig skickat iväg ett CV och sökt ett jobb. Eller varit på en regelrätt anställningsintervju. Jag har inte heller läst till mig några akademiska poäng eller tillgodogjort mig någon annan eftergymnasial utbildning.
Har aldrig varit medlem i något politiskt parti. Eller ungdomsförbund.
Sedan jag gick i mellanstadiet har jag inte slagits – varken blivit slagen eller slagit någon annan person. Dock har jag från avstånd lyckats bevittna ett par rungande slagsmål, mig veterligt utan allvarlig personskador som följd.
Jag har aldrig avfyrat ett vapen.
Aldrig sett en operett.
Jag har aldrig flugit första klass.
Och aldrig någonsin planterat om en krukväxt. Eller odlat någonting.

Det har aldrig inträffat att jag sett en hel fotbollslandskamp utan att någon gång svära eller kalla någon av spelarna på plan ”klant” eller ”bonnjävel”.

Det har aldrig inträffat att jag sett en hel fotbollslandskamp utan att någon gång svära eller kalla någon av spelarna på plan ”klant” eller ”bonnjävel”. Har heller aldrig sett ett Olympiskt spel utan att någon gång röras till tårar av en heroisk prestation.
Har aldrig gjort en statusuppdatering på Facebook. Eller spammat nån på Instagram. Eller twittrat uppe en storm. Eller snapchattat.
Har aldrig spelat dataspel. Eller lajvat.
Aldrig varit på rejv.

Jag har aldrig kallats som vittne i en rättegång, aldrig anmält någon för polisen eller varit tvungen att ringa brandkår eller ambulans eller polis på grund av någonting jag sett, upptäckt eller blivit vittne till.
Aldrig ägt en kontrabas.
Jag har aldrig fått ett stipendium. Eller något pris. Jag har heller aldrig sökt ett stipendium. Eller ägnat mig åt någon verksamhet där priser är en naturlig del av tjänsteförrättningen.
Jag har aldrig haft en brevvän. Aldrig lyssnat på radioteater eller skrivit brev till program och önskat saker.
Aldrig ägt en mockajacka med fransar.
Aldrig sniffat thinner. Eller hanterat stöldgods
Aldrig flugit helikopter.

Jag har aldrig tappat bort plånboken eller nyckelknippan, aldrig glömt kortet i baren eller att hämta ut jackan från garderoben. Jag har heller aldrig gått – med eller utan avsikt – från notan eller avstått från att lämna dricks om det varit värt det.
Aldrig glömt passet.
Aldrig klottrat eller målat graffiti.
Jag har aldrig känt varken något särskilt överhängande miljöengagemang eller, kanske just därför, någon påtaglig känsla av stundande domedag.
Aldrig ångrat någon resa jag gjort eller stad jag besökt.
Jag har aldrig slagit sönder en spegel eller trott på skrock eller Gud eller djävulen eller någonting annat.
Dock har jag gjort en hel del andra saker.