Störst är rädslan
Om en av tonårshanarna, ”the truble makers”, skulle dra oss i armen skulle vi följa med. Om, ifall att. Och inga stora plötsliga rörelser. Men det var getingsvärmen som var skrämmande. Här fick jag inte fäkta och springa. Så jag gjorde för ovanlighets skull ingenting. Och getingarna gjorde ingenting. Inte heller gorillorna. När man inte beter sig som en idiot mot andra är världen en mindre farlig plats.
Getingrädslan har gått i arv från mamma. Enligt forskning föds vi med två rädslor: höga ljud och att falla. Allt annat är inlärt. Jag är förstås rädd för massvis med saker. Rädd för att verka dum, rädd för att göra misstag. Och tänk om mina bröder dör i en olycka. Tänk om orden slutar komma och idéerna tar slut. Tänk om han inte vill ha mig längre. Tänk om getingen… Hjärnan är bra på att springa. Det är som att genomleva katastrofen innan den händer på riktigt. En katastrof som sällan sker. En katastrof som inte alltid är en katastrof.
Det finns inga orädda människor. I flygplanet på väg till bergsgorillorna höll jag min flygrädda väns hand när det blev turbulent. Senare hoppade hon upp på en motorcykeltaxi, med en så stor hjälm på huvudet att den nästan flög av i farten. Vem som helst vet att det sker fler olyckor på vägen än i luften. Rädslan känner inte förnuftet. Rädslan lyssnar sällan till fakta. Rädslan är ofta irrationell. Men den är vår ursprungligaste känsla. Den finns för att vi ska överleva. Men för oss som i dag lever i ett samhälle där det varken finns krig, naturkatastrofer eller svält, hittar rädslan fram ändå. Prestationsångesten. Att inte räcka till. För att ”överleva” här bör vi prestera. Vi är också skraja för att förlora det vi har. Den som mycket äger har mycket att förlora. Och så är det ju sjukdomarna. Allt kan vara en dödlig sjukdom, på Google och i kvällstidningarnas rubriker. Så rädda för att dö att vi missar att leva.
Och kärleken. Störst av allt är inte kärleken, störst av allt är rädslan. Rädslan för att inte träffa någon, rädslan för närhet, rädslan för ensamhet, rädslan för folk. Rädslan för att inte passa in eller att passa in för mycket. Rädslan för dem som inte passar in. Rädsla för människor som har flytt från krig, de vars rädsla på riktigt handlat om livsfara. Vi är rädda för ångesten. Den själsliga smärtan är värre än den kroppsliga. Det finns många ärr på armar. Det finns droger som dövar. Det finns aggressivitet som försöker ersätta rädsla. Människor tar till våld. Och andra stannar rädda kvar. Omgivningens rädsla för att ha fel gör att ingen ingriper.
Det finns äkta oäkta par som är rädda för att fasaden ska rämna. Någon annan är orolig för att bli lämnad och lämnar därför först, eller inte vågar lämna alls. Ovisshet och att tappa kontrollen är läskigt. Kontrollera det du kan. Spisplattorna, om och om igen. Låset på dörren, flera gånger. Din partner. Din tillvaro. Undvik det läskiga. Om rädslorna får styra. Ju mer de tar över desto mindre blir livet. Gorillor är en livsupplevelse som ingen geting i världen får förstöra.
