Syn på söder

Vi har pratat om hennes kommande bok, praktverket Södermalm – husen, historien, människorna en knapp timma, när hon reser sig från där vi sitter, stänger det exemplar av boken som under tiden legat uppslagen på bordet med Post-It-lappar i överkant, och leende säger till fotografen:

– Du vill inte se mitt skrivbord, det är så rörigt.

Vilket visar sig inte vara någon överdrift: travar med papper, utskrifter i buntar av delar av boken, blandat researchmaterial, kartor, faktablad om hus med Stadsholmens logotype på, brevsorterare, märkta och omärkta mappar, pappershögar, utskrivna detaljbilder av hus, manushögar med handskrivna anteckningar.

– Till en viss gräns har jag ordning… men jag får göra så att jag kopierar nytt när jag inte hittar det jag söker.

Hon justerar sin stol lite närmare skrivbordet på fotografens instruktion.

– Det är ett fint ställe att sitta och jobba på. Jag brukar titta ut på gatan, även om det inte händer så mycket. Huset är byggt 1918, han som byggde det hette Östberg – inte släkt med arkitekten Ragnar Östberg – och arbetade med trävaror, handelsman. Han bodde här bara ett fåtal år. Jag träffade hans dotter precis när vi flyttade in, hon kom hit och sa att det inte var ett lyckligt hus. Föräldrarna skilde sig så småningom.

Skrivbord står i vinkel mot fönstren, med utsikt mot gatan nedanför, husen mittemot och det står två träd som hon kan urskilja årstidernas skiftningar i. Hon har sett dem både blomma och släppa sina löv några gånger under arbetet med boken.

– Det har nog tagit två år. Minst. Första gången den blev klar var 2014, men sen har vi hållit på väldigt mycket från förra hösten till nu. Det här en del av ett större jobb om stadsdelarna i staden, men det blev så mycket så då skar vi ut Södermalm. Både Kungsholmen och Gamla Stan är ganska långt gångna bokprojekt, även en bok om Norrmalm och city är planerad.

– Hela Stockholms 1600-talshistoria finns ju där, visserligen rivet, men man kan ju i alla fall berätta den historien om det som funnits tidigare.