Taktiker

– Jag är väldigt basic och praktiserar nåt jag kallar för basism. Svänget ligger i tomrummet, i det man inte lirar – luften och samspelet på det man lirar, att man inte fyller i alla hål, att det andas.

– Jag spelar bara med fingrarna, tummen ibland och lite med nageln i stället för plektrum om det krävs ett lite mer distinkt och tydligt plektrumlikt ljud – jag dämpar med sidan av handen då för att tonen ska bli kortare och mer pregnant. Det händer, men väldigt sällan, i studiosammanhang att jag använder ett plektrum om det ska vara sextondelsbas med lite punkfeeling, korta snärtiga toner. Det är svårt att få det med fingrarna. Jag använder alla fyra fingrarna på vänsterhanden, även tummen ibland från ovansidan på E-strängen. Jag är stark i lillfingret.

”Jag är stark i lillfingret.”

– Ibland ligger det percussiva i en akustisk gitarr som bara harvar. Då kanske inte jag ska spela fiskebåt, eller åttondelar, eller sextondelar, för då ligger det där. Då kan det räcka med att jag spelar långa ettor. Det är avvägningar man får göra för att ge låten karaktär. Ibland kan man spela vanlig Amsterdam- eller Rotterdambas, eller halvbas som en del kallar det – kvintbas, dansbandsbas. Det kan vara jävligt effektivt även i rock. Ibland kanske det ska vara tonikan bara, inte kvinten.

– Det sätter ju karaktär om basen lirar åttondelar, fjärdedelar eller sextondelar. Eller om den spelar walking, eller växelbas. Min uppgift är att hitta det mest lämpliga sättet att supporta låten. Att inte vara i vägen för sången eller en gitarrslinga.