Tidstypisk

Huvudpersonen Elsie i Isabelle Ståhls debutroman flanerar runt i ett Stockholm som inte är hennes. Det känns inte så för henne i alla fall, och vem kan klandra henne? Det står någon annans namn på lägenhetsdörren i Vällingby, fotografierna på väggarna föreställer hyresvärdinnan – och hennes vänner. Jobberbjudandena, om att arbeta extra vid en smyckebutik i budgetklassen i Farsta, kommer via sms från ett bemanningsföretag. I Isabelle Ståhls Just nu är jag här är det mesta till låns, vilket titeln också antyder.

Elsie är en 28-årig kvinna som läser en D-kurs i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Sin fria tid ägnar hon åt att festa eller dejta planlöst via appen Tinder. Och ju fler valmöjligheter, desto större själslig leda känner hon.

– Jag tyckte att det saknades skildringar av det jag såg i min egen livsvärld, det vill säga skildringar av unga vuxna i städer som festar, dejtar och är väldigt olyckliga, säger Isabelle Ståhl, som till vardags doktorerar i idéhistoria vid Stockholms universitet.

De böcker hon läst på temat, däribland Ulf Lundells Jack, har några år på nacken. – Jack var helt omöjlig att relatera till. För i den har de det jätteskönt, de ligger på en gräsmatta och röker hasch och träffar massa härliga tjejer. De lever här och nu. Den berättelsen är väldigt svår att relatera till i dag, då deras vardag är så fullkomligt bekymmerslös. Är man ung i dag har man inte samma möjlighet att experimentera som förr, man måste prestera – att få en lägenhet i Stockholm i dag är ju som att vinna medalj i ett OS.

Vi sitter på Bio Rio i Hornstull, där bokens Elsie ser en Werner Herzog-film med kurskamraten Victor. Det är deras första riktiga dejt och Victor är den första Elsie velat ha – på flera år. Elsie berättar dock inte för honom att hon redan har googlat slutet på filmen. – Det är en sak som jag alltid gör – jag vill inte bli överraskad. Men, poängterar Isabelle Ståhl, det gör henne inte till bokens huvudperson.

– Romanen är inte en självbiografi. Elsie är en gestalt som rör sig i samma miljöer som jag och upplever liknande känslor men det finns inget likhetstecken mellan boken och verkligheten. Det här är nåt jag skapat.